Jag är ingen trädgårdsmästare, faktiskt inte ens en hängiven amatörodlare. Jag tycker om att peta ner frön i jorden och jag tycker om när det växer, men framför allt tycker jag om att skörda. Det där pysslandet där emellan är inte riktigt min grej. Därför har pallkragarna varit så fantastiska. Med minimal ansträngning blir det maximal skörd. Efter tre fantastiska odlingssäsonger i pallkrage blir jag lite övermodig och nöjer mig inte med att peta ner de där fröna direkt i jorden. Nej nu förgror jag i köksfönstret. Där växer tomater, fänkål, persilja, aubergine och pak choi i väntan på lite varmare väder.
Förra året satte jag zuccinin alldeles för sent så som motvikt förgrodde jag dem i år, alldeles för tidigt, nu tar de över trapphuset och håller redan på att gå i blom. Hur jag ska lyckas trassla ut dem från varandra och få med dem till torpet har jag ännu inte funderat ut.

Så idag när jag kikade på de som står i köksfönstret, persiljan, pak choi, aubergine och fänkål,  jag har fått för mig att man måste titta till dem lite, så upptäcker jag till min fasa att de allihop fått löss. Inte vanliga gröna utan en äcklig brun lite större variant. Det är det här jag inte tycker om med att odla. Jag tar i alla fall tag i det hela och tvättar av varje litet blad. Sköljer bort alla synliga löss och duschar sedan varje planta med såpvatten. Känner mig duglig och lite som en riktig odlare efteråt.  Alldeles för tidigt visar det sig, för när jag några timmar senare tittar till dem sitter där ett gäng nya löss. Nästa år ska jag nöja mig med att peta ner fröna direkt i jorden.