Jag har en speciell hylla för mina pärlor. Det är böcker som på något sätt är lite mer än andra. Det är ofta tunna men innehållsrika. Det är böcker där varje ord är vägt på guldvåg. Böcker med mellanrum där man som läsare kan reflektera och fundera. Det är böcker som gör livet lite större och mig som läsare lite visare. Det är böcker där jag, när jag läser om dem, för det gör jag, efteråt ser världen i ett nytt ljus. Det är som om jag får en ny utsikt.

Nu sist har jag läst Snö av Maxence Fermine. Det är en bok på 109 sprängfyllda sidor fulla med mellanrum.

”En morgon vaknar han. Det är dags att dra sig
tillbaka från världen för att bättre kunna förvånas
över den.
En morgon tar han sig tid att se på sitt liv.”

Han skriver också att:

”Det finns två sorters människor.
Det finns de som lever, leker och dör.
Och det finns de som aldrig gör något annat än håller balansen på livets höjder.
Det finns handlingsmänniskor.
Och det finns lindansare.”

Jag tror att jag ska satsa en del av mitt sommarlov på att dra mig tillbaka för att kunna se på världen med nya ögon. Och på att ta mig tid och reflektera lite över just mitt liv.

Fjäril i snö.
Bilden ser förskräckligt oskarp ut men om du klickar på den så blir den bättre.