1997 blev Tamagotchi årets julklapp. Du kommer väl ihåg de där elektronika gosedjuren som man skulle mata, uppfostra och leka med. Skötte man dem inte så dog de. Under en period var det ett fasligt pysslande med dem innan de efter ett tag helt föll i glömska och blev liggande bortglömda i någon låda.
På tunnelbanan på väg hem ser jag hur nästan alla sitter och fixar med någon for av apparat (oftast mobilen). Och jag tänker att telefoner, Ipad och andra elektroniska saker vi omger oss med idag inte är så olika den där Tamagotchin. Telefoner måste också pysslas om och fixas med. Om man ignorerar dem dör de. Men precis som med Tamagotchin kan man väcka liv i dem när de dör. Kanske är det precis likadant med sociala medier. Dem måste man också gulla med, mata och underhålla. Man måste vara där för att hålla liv i dem. Du ser, det har inte hänt så förtvivlat mycket på de här 20 åren. Displayen är lite flashigare och batteritiden något längre men annars är det mesta sig likt.
Besökskarta
Så sant! Tack för ett härligt inlägg och en jämförelse som håller. Minns att någon av döttrarna hade en Tamagotchi och det var ett himla pysslande med en. Och den återuppstod rätt som det var. Ja, som våra pasddor eller mobiler. Bra liknelse.
Kram!
En mycket tänkvärd och bra jämförelse som du gör. Visst var det ett evigt pysslande, exakt som med mångas mobiler. Numera sitter liksom telefonen klistrad i händerna… Var sak har sin tid!
Kram
Jag blev lite sugen på att leta fram en sån där Tamagotchi. Men antagligen har vi gett bort/släng dem.
Kram
Fint å se det och höra – i det perspektivet du gör!
Samma fenomen men föremålen växlar 🙂
Kram
Ja så tror jag att det är.
Kram