Tankar och funderingar

När jag går till tunnelbanan på morgonen får jag ofta tankar och funderingar som jag har för avsikt att dela med mig av här på bloggen. De är vanligtvis väldigt välformulerade i mitt huvud men sedan på kvällen när jag kommer hem är de helt försvunna, puts väck. Det är bara minnet av att jag haft en tanke som finns kvar. Jag har tänkt att jag ska prata in de där funderingarna i mobilen för att behålla dem men det har inte blivit av.  Det är retligt att de inte låter sig fångas utan bara slinker ur greppet som hala ålar.  Så trots att jag vet att jag tänkte en massa saker om språk och tänkande när jag i morse lyssnade på Filosofiska rummet så har jag i skrivandes stund inte den blekaste aning om vad de var. Men lyssna gärna på programmet för det var väldigt intressant det kommer jag i alla fall ihåg. 

FILOSOFISKA RUMMET

12 Responses

  1. Precis så är det. På mina funderingar kommer massor med tankar och olika lösningar på ev. problem. Dessutom kan jag formulera dem på rätt sätt.
    Men vart har de tagit vägen när man kommer hem och ska formulera dem?

  2. Hej,
    det där känns igen! Alla fina tankar om vettiga saker att skriva om, så kommer något emellan och plötsligt blir det svårt att få ner det på ett vettigt sätt.
    Jag svarade på din kommentar hos mig men den kommer här också:
    Eftergiften är inte en av de bästa från Francoise Sagan. Jag har gjort det till ett litet projekt att försöka få tag i och läsa hennes romaner, Bonjour Tristess var den första som jag läste och den tycker jag mycket om. Ibland tycker jag att hennes slut är ganska abrupta, det känns nästan som att hon bestämt sig för hur många sidor hon ska skriva och plötsligt är hon där och kastar ur sig ett par meningar som får vara slutet på en annars välskriven historia.
    Jag blir lite nyfiken på om du läst något av Sagan och i så fall vad du tycker?
    Ha det bra/Camilla

  3. Ack så skönt att höra att flera har samma problem! Jag tänker så bra när jag går mina dagliga promenader och när jag sedan landar hemma så är det som om hjärnan skrynklar ihop sig och ingenting låter längre bra…
    Men vi har våra ljusa stunder, inte så vi kan bevisa dem för omvärlden men iaf för oss själva! Kram och ha en fin ny februarivecka

    1. Tänk så många kloka tankar och funderingar som måste sväva runt någonstans utom räckhåll.Men det är faktiskt lite uppiggande att höra att jag inte är ensam om problemet.
      Kram

  4. Jag känner igen mig i det du skriver. Mina tankar är också rymingsbenägna…Undrar om vi kan gå ihiop för att få dem att förstå att vi vill de ska stanna lite längre.
    Kram!

  5. Känns igen. Jag får massor av idéer när jag kör till jobb på morgonen…men senare är de där fina formuleringarna puts väck.

    Kram och fin helg!
    Christina

Kommentera