Vi är så lika vi människor, så lika och ändå så olika. I förändring blir olikheterna tydligare. Det finns så många sätt att reagera på och det gör vi, alla på sitt eget högst personliga vis. Det blir också så att vi på något sätt både förenas och driver isär. Är det så att man i förändring har nog med att ta hand om sig själv. Det kanske är tillräckligt svårt att försöka klara av sina egna tankar och reaktioner utan att behöva förhålla sig till alla de andras också. Alla de där andra som inte reagerar som jag, de som gör och tänker annorlunda.
En gång för länge sedan blåste förändringens vind över min arbetsplats. Jag var väldigt ny där och dessutom vikarie. Där fanns en fantastisk chef som verkligen såg och mötte oss i allt det där svåra som förändring är. En dag landade det en dikt i postfacket. Den dikten, som han delade med oss , har sedan dess varit min följeslagare och tröst när det blåser så där extra kallt i tillvaron.
När marken gungar
tar jag små små steg
nästan alldeles omärkliga
så kanske jag kan hålla balansen
När sekunderna stockar sej
och sedan kommer störtande över mig
alla på en gång
är jag mycket sträng mot dem
det måste jag vara
En och en, en och en
får de tillstånd att passera mej
och de oändliga timmarna
tills det är morgon
När sidor och stycken
och meningar
verkar ogenomträngliga
tar jag orden
ett efter ett
och håller länge upp dem mot lampan
så de blir
genomskinliga
sen samlar jag ihop
de alldeles små resterna av mitt mod
och viskar tyst
men bara till dem
som har örat helt nära marken
och som kryper fram
som jag
Märta Tikkanen
Hej, nu börjar det låta som att det inte bara stormar ute i naturen utan också annanstans i din tillvaro. I arbetslivet kanske? Hoppas det blir positiva varma vindar till slut, även när stormarna viner i knutarna kan ju slutresultatet bli bättre än väntat. Världen blir som ny, allt det gamla blir undanröjt och bortsopat. Sen är det fint att plantera nytt som så småningom kommer att blomstra.
Inte vet jag vad som händer, men lycka till och styrkekram om du känner att du behöver en!
Ja du Paula, visst kan det behövas en annan styrkekram. Och visst kan du ha rätt i att det kan behövas lite vind emellanåt men just nu hade jag hellre sett att det var stiltje. Jag försöker ändå tänka som du att något gott kommer det säker ur det fast det är inte så skoj just nu när det blåser som värst. Man vill ju på något sätt själv kunna välja hur man vill ha det och just nu ser det lite knepigt ut. Kan inte skriva så mycket mer just nu. Kram
Läser, tänker och begrundar.
Skickar dig en styrkekram från mig. Och här låser det mindre på alla sätt just nu.
Tack en styrkekram är alltid välkommen.
Kram