Redan under hösten börjar fundera kring mina köpvanor. Sedan, mitt i julstöket när radion står på lyssnar jag på radioprogrammet Kropp och själ. Avsnittet för dagen har rubriken: Handla dig lycklig. Det får mig att ännu mer ifrågasätta mitt eget sätt att konsumera. I programmet hörs bland andra författarna Katarina Bjärvall och Gunilla Brodrej. Katarina har nyss kommit ut med en bok som heter Yes! Därför köper vi det vi inte behöver. Jag lånar den på biblioteket. Det är skrämmande läsning om hur de kommersiella krafterna utnyttjar den senaste forskningen och tar sig in i minsta skrymsle med en avväpnande övertygelse om att vi ska bli lyckligare om vi handlar.
Jag säger till maken att jag förmodligen har tillräckligt med kläder för att klara mig resten av mitt liv och tar steget in i nästa år med en föresats att inte handla några fler detta år. När jag sätter det på pränt känns det lite skakigt och jag känner hur jag redan för mig själv börjar göra en massa undanflykter och kryphål. Som att jag har några kuponger som jag borde utnyttja annars går de kanske förlorade. Så stark är makten att konsumera så att jag får abstinens innan jag ens har försökt låta bli.
Snubblar sedan över en inspelning på TED Ideas worth spreading där Robert Waldinger berättar vad som ger oss ett bra liv. Vad det är som gör oss lyckliga och friska. Till grund för sina uttalanden har han en 75 år lång Harvardstudie. Se den här . Den gjorde mig än mer övertygad om att i alla fall försöka att ta kontrollen över min egen konsumtion och ägna mer tid åt relationer.
Man kan i alla fall säga att ur perspektivet att låta bli att konsumera har 2016 börjat på ett strålande sätt. När man ligger sjuk så är det inte mycket mer man önskar än att bli frisk igen och då är nog det man mest behöver vila och så kanske någon som pysslar om en lite lagom.
Nog konsumeras det otroligt mycket och även här hemma finns saker som inte används. Men jag försöker handla genomtänkt och skänker en del till hjälporganisationer. På så vis kan kläder, skor och annat i alla fall komma andra till glädje.
Det känns alltid bra när man kan ge sina gamla men fortfarande välfungerande saker/kläder ett andra liv hos någon annan. Jag har varit dålig på det ska försöka bättra mig. Däremot handlar jag ganska ofta så secondhand. Har gjort fantastiska fynd där som jag fortfarande gläder mig åt.
Kram
Mycket tänkvärt! Och hur många skuldsätter sig inte eller handlar på kredit bara för att just handla….
Jag köpte så mycket under mina år i KIna att handlandet här hemma är ett minimum. Och kläder jag inte använder skänker jag bort till Frälsningsarmén/Myrorna.
Skor däremot behövs ibland för de sliter jag ut.
Att lycka sitter i att handla tror jag är en flyktig lycka.
Kram från mig som snart ska ut på nya äventur med grön linje.
Ja skor är väl det man sliter på mest. Långa promenader med hunden gör att varje par går många mil. Försöker också skänka till antingen vänner eller också Myrorna. Handlar ofta secondhand på Stadsmissionen. Handlar inte för pengar jag inte har, då får det vänta.
Hoppas att du får en trevlig tur längst med den gröna linjen.
Kram
Hej, du är nog inte ensam om att äga tillräckligt med kläder för en livstid! Om du bara visste hur mycket vi får in till vår behovsloppis! Nästan alla vi som jobbar där har halva hemmet fyllt med sopsäckar fulla med kläder som inte får plats på loppisen! Just nu prioriterar vi endast varma vinterkläder och underställ, kängor o dylikt. För mig själv är det lätt att avstå inköp eftersom det tar en hel dag i anspråk att ta sig iväg till stan för att handla och ekonomin tillåter inte just några utsvävningar. Beställde dock ett par vinterkängor eftersom jag inte kommer iväg till stan, till halva reapriset, återstår att se om de ens sitter på foten som de ska. Skodon är inte det bästa att köpa oprovat…
Hoppas du kryat på dig, jag går här o undrar hur många minusgrader min lilla kamera tål, håller den visserligen i bröstfickan men den är ju framme titt som tätt när nu naturen är så himla vacker”!
Skor är väl just det som måste passa men som också slits mest. Men även på den fronten är jag välförsörjd. Klarar både arktisk vitter och tropisk värme vad kläderna anbelangar. Om du har kameran i fickan och bara tar fram den korta stunder klarar den sig nog ett tag. Batterierna blir sega i kylan men brukar pigga på sig efter en stund i värme. Sluta för all del inte plåta jag verkligen njuter av dina underbara vinterbilder.
Andra dagen feberfri och jag ska strax ta en mycket långsam och inte så lång tur med hunden. Männen är ute och övningskör med dottern och jag sa att jag nog orkar med en hundpromenad. Får se om det stämmer om inte får jag vila resten av kvällen.
Kram