Inom sig bär man alla de åldrar man varit, det är i alla fall min övertygelse. Det kruxiga är bara att de man möter inte kan se det. Ibland skulle jag önska att några av mina tidigare åldrar var lite mer synliga, inte bara för mig utan även för andra. För det händer att vi har olika syn på det som är jag. När vi har det skulle det kanske kunna avhjälpas om betraktaren hade tillgång till fler aspekter av mig än dem jag för tillfället visar upp. Samtidigt händer det att jag helt medvetet gömmer undan något lager av mig och bara ståtar med de färggladaste, stoltaste mest övertygande. För det är klart att i lönesamtalet vill man inte framstå som ängslig och inkompetent även om det är så man ibland känner sig.
När jag började på arbetsterapeututbildningen kände jag ingen i min klass och jag minns hur befriande jag tyckte att det var att kunna ”uppfinna” sig själv. Att vara den jag ville vara utan att det fanns någon som kunde ha åsikter om att jag egentligen var någon annan. För även om man bär med sig alla år så kan man ibland hamna i att läge där omgivningens förväntningar gör en till någon annan än den man känner att man är. Ju äldre jag blir desto lättare känner jag att det är att vara i mig själv. Det är ju inte så farligt att inte vara helt rätt i alla lägen.
Det har du så rätt i. Man är den man är och det kan ju helt och hållet bero på dagsformen ibland. Vi är alla olika och det är just det som gör oss unika, var och en på sitt eget vis.
Kram och fortsatt fin vecka!
Ja det är spännande att vi är både så olika vi människor men också så väldigt lika varandra.
Kram
Så kloka tankar- Du sätter ord på en hel del av det jag också funderar över. Jag vet ibland vem jag är och ibland vet jag det inte. Ohc jag funderar ständigt på detta.
Tack för ett fint inlägg som får mig att fundera vidare.
Kram
Jag har också funderat en hel del på detta och känner att det är långt ifrån slutfunderat.
Kram
Jag kände precis samma sak när jag började på lärarutbildningen. Ingen kände mig och jag bestämde mig för att den tysta och blyga personen var ett minne blott. Det fungerande i en ny miljö. Vilken passande bild till ditt inlägg.
Kram
Det gäller att ta tillfället i akt.
Kram
Fint skrivet ! Jag visar vad jag kallar en fasad, fast den är ju ganska mycket mig i alla fall, men kan konstatera att ingen här vet ett skvatt om hur jag var som ung. Ingen här kände mig för mer än tjugo år sen. Och det känns lite sorgligt kan tyckas. Men i din yrkesroll förstår jag att det kan kännas lite vilset men samtidigt också bra att ingen vet så mycket om din bakgrund. Knepigt ämne hörru, nu snurrar det i hjärnan. Jag tror jag vill ha lite vitlök…Kramen
Ja du det är inte lätt det här. Lite sorgligt att människor runt en inte riktigt vet vem man är men du kanske har någon som vet även om de inte bor nästgårds. Dottern din kan väl vara en.
Det käns alltid bättre efter lite vitlök 🙂
Kram
Ja, känner igen mig precis. Ibland när jag talar med unga människor som kommer i min väg, alltså inte känt så länge, glömmer jag att jag är så gammal som jag är och att de inte har samma historia. För att berätta så kom jag i samspråk med en ung man om världen, Sverige, då och nu. Inte politiskt, utan mer övergripande. Det ena gav det andra, sedan berättade jag om att vi barn fann en del ransoneringskuponger från kriget efter våra föräldrar. Det ledde till att jag berättade om att jag hade liknande kuponger vad gällde bensin i min ungdom. Den här killen var imponerad, funderade på i vilken ”kris” det var i världen då. Då bara undsläpper det mig, minns du inte sådana kuponger? Killen är född i slutet på 70-talet! 🙂
Det var en yngre upplaga av mig som formade de orden?!
Jo, jag fiunderar också över detta ibland, hur de yngre ser mig? Ser de enbart en gammal trött kvinna. Funderar också på hur jag upplevde de äldre när jag var ung…. Visst är livet knepigt!
Tack för ett tankeväckande inlägg!
Tack själv, alltid roligt att höra att fler än jag har liknande funderingar.
Livet är knepigt det är nog bara att acceptera.
Visst delar jag dessa tankar och har gjort det en länge tid – ibland främmande och annorlunda som om ungdom och vuxenliv kom från en annan planet – så är jag alla mina åldrar – även om alla inte tänker eller ens märker det – men jag är en utgåva som ibland behöver utges på nytt – jag menar revideras något.
Det gillar jag. Att man behöver revideras och ges ut som nyutgåva. Tack för den fantastiska formuleringen.