Workshop

Idag har jag klivit in i hålkamerans värld. Så roligt och så knepigt. Att bygga och fotografera med hålkamera är att bjuda in det oväntade. Man vet aldrig riktigt hur det blir och det är det som är det roliga eller det frustrerande, beroende på hur man väljer att se det. Det är många val man ska göra och det är mycket som spelar in på hur resultatet blir. Hur som helst har det varit en mycket intensiv, kreativ och rolig dag. Och det bästa av allt är att äventyret fortsätter imorgon. Vill ni se lite hålkamerabilder av bättre kvalitet än det jag har lyckats åstadkomma så titta in på Lenas sida. Det är hon som är experten och som försöker få oss att förstå hur det här går till. 

Kameran

Negativ

Positiv

Det finns en del kvar att jobba med så det är tur att det är en dag imorgon också. 

Den samlande bokläsaren

Jag tror att jag kommit till en punkt där jag mer samlar än läser böcker.  Jag liksom frossar i tanken på olika böcker jag tänker mig att läsa men kommer sällan dit. Blir ibland så trött på mig själv som vill hitta den där optimala läsupplevelsen, den som man så sällan råkar ut för istället för att bara hugga in på en bok nära mig (den skulle ju kunna innehålla en okänd pärla). Och under tiden irrar jag omkring i bokhandeln, på biblioteket (finns två där jag kan återfinnas mot beskrivning) eller letande på Bokus, Adlibris eller bibliotekets hemsida för e-böcker. Jag laddar hem böcker jag aldrig kommer att läsa, jag plockar med mig böcker från jobbets hylla med lästa böcker och köper utgallrade biblioteksböcker för 1 kr styck. Trängseln i hemmet bokhylla är stor, det ligger snart böcker överallt. Med ojämna mellanrum bestämmer jag mig för att beta av mina bokhögar och inte bära hem någon ny bok förrän jag är klar med det. Men på något obegripligt sätt letar sig böckerna med hem ändå, jag kan helt enkelt inte stå emot.

Och sedan när jag någon gång sätter mig för att läsa somnar jag, det känns alltid lika snopet. Bok-samlandet och  letandet blir som en strategi för att hålla mig vaken och ändå upprätthålla illusionen av att vara en läsande människa.  Jag undrar hur andra gör för att hålla sig vakna men inser i nästa andetag att de förstås kommer i säng i dräglig tid och inte sitter uppe och ugglar.  Så då tänker jag att mitt genidrag är att gå och lägga mig. Jag undrar just hur många kvällar det kommer att fungera. 

Glad Påsk

Ovanligt många djur såg vi idag på vår långpromenad. Först var det ett antal hjortar som oroligt spanade på oss och sedan försvann upp i skogen. Jag hade fel kamera för att fota på så lång håll men tog i alla fall en bild. Sedan passerade vi ett passande påskmotiv. Ståtlig tupp med ett gäng hönor som spatserade fritt omkring. Lite senare fick vi syn på ett gäng råddjur som betade nedanför Övre Lundby men där blev det ingen bild. Deras vita rumpor försvann innan vi ens kom i närheten.
Nu njuter vi i stillhet och brasans sprak en vilsam och trivsam påsk. Jag önskar dig också en riktigt Glad Påsk.

Om man klickar på hjortbilden blir den större men usel. Bilden på tuppen däremot gör sig bra i större variant. 

 

Vi var fyra

Vi var fyra stycken som lärde känna varandra när vi läste etnologi på Stockholms universitet för mer än 30 år sedan.  Under alla år har vi haft kontakt och träffats på Blå Porten under pilträden för långa slingrande samtal om livet, döden och allt däremellan. 

I januari fick vi veta att en av oss var mycket sjuk, hon ville inte att vi skulle komma förbi henne. Sedan försvann hon utan att lämna några spår, men väldigt många frågor. Vi letade och sökte på alla möjliga sätt men hon var borta. Det var som om hon aldrig funnits. Till sist, när vi ringde folkbokföringen fick vi beskedet att hon dött kort efter att hon meddelat oss att hon var sjuk. 
Alla frågor vi hade om hur och var verkade få stå obesvarade vilket gjorde det svårt för oss att ta farväl på riktigt. Vi bara ältade allt varje gång vi sågs. Vi kunde inte komma på hur vi skulle komma vidare och få svar på allt det som vi undrade. Vi visste att hon hade en bror men inte vad han hette eller var han bodde. Men så hittade jag en person som skulle kunna vara brodern. På vinst och förlust skrev vi ett brev, sedan väntade och väntade vi. Tänkte att vi får nog aldrig veta. Men så igår kom ett mail från brodern där han svarade på allt det vi undrade över. Så nu vet vi och nu vet vi också hur vi ska ta farväl tillsammans.
Det är märkligt hur man kan känna någon väl på ett sätt men ändå på ett annat sätt inte veta så mycket om den människan. Man skulle kunna säga att hon var en väldigt privat person på många sätt. 
Vi var fyra men nu är vi tre som träffas och fortsätter våra samtal om livet och döden och allt det där som ryms däremellan. 

Det är så skört, livet.

Köket kl 06:30

Det är lite lättare att komma upp på morgonen när man möts av ljuset och solen. Men det var ishavsvindar som blåste ute och termometern visade på nästan 10 minusgrader så det gällde att vara ordentligt klädd. Speciellt som dagen bjöd på en hel del utevistelse vilket inte är så vanligt för min del. Ibland var det snöyra och ibland klart solsken. En ombytlig dag på många sätt där jag och min kollega under dagen har rört oss från en söderkommun till en annan. 


Mode?

Det har visserligen varit en eller två plusgrader idag men jag jag förstår ändå inte hur man kan gå i små ankelsockor och låga skor utan att frysa om fötterna. Jag tror mig förstå att det är helt ute med vinterskor. Men hu för att klafsa omkring så här i den blöta snösörja som just nu täcker våra trottoarer. Jag tar risken att vara helt ute och håller mig till vinterkängorna ett tag till.