Nu har halva sommaren passerat och jag inser allt tydligare att det är svårt att vara både avkopplad och uppkopplad. Med de bästa intentioner att skriva och berätta lite här så blir det ändå inte av. Jag förstår inte riktigt varför det blir så.

Jag fotograferar och planterar och så går dagarna i sakta mak precis så som en sommar ska vara. Luktärtorna är lika magiska i år som förra året. I trädgårdslandet växer det. Somt växer mer och annat mindre. Det finns fler intressenter än vi tvåbenta när det kommer till grödor. Koltrastarna gillar att böka runt i grästäcket jag lagt kring lök och purjolök. De är inte precis varsamma, ganska ofta lyckas de sprätta upp lökarna vilket är väldigt irriterande. Sniglarna äter på salladen men inte så mycket som det skulle kunna vara. Igår kväll snodde någon de små gurkplantor som börjat spira mellan tomaterna. Jag misstänker att det var en mus som så elegant knipsat av plantorna i höjd med jorden och sedan kånkat iväg med dem till någon annanstans. Jag hittade en av dem i skarven mellan låda och jord. Visserligen skulle de nog inte hinna leverera några gurkor men lite snopet kändes det i alla fall.

Sen finns här alltid något som ska fixas, målas, lagas om man till äventyrs skulle känna sig sysslolös. Det finns bland annat 6 trädgårdsstolar en bänk och ett bord som ska målas. Men idag när temperaturen närmar sig 30 blir det nog skralt med målandet. Det är nog istället så att det blir en tur ner till sjön.