Sol och kalla nätter
Försökt ladda upp bilder men tröttnat därav sparsamt med inlägg. Det är så tråkigt när man inte får det att fungera.
Mars
Blogg
Februari
I motljuset syntes tydligt barkborrens härjningar. Vi som hittills varit förskonade upptäcker att minst 6 av granarna är döda. Barren skimrar vackert orangeröda i motljuset. Nu blir det skogsarbete igen, jag som varit så less på det. Det goda är att vi kommer att ha ved för flera år framåt och man får bra motion av jobba i skogen. Jag funderar på om vi inte ska plantera lite hassel istället för gran, de blir inte höga och drabbas inte av de där borrarna. Vi fick trots allt en försmak av vår i luften, sol och kvittrande fåglar gjorde att det kändes en smula lättare. För oss är de bara några träd, värre för de som äger stora skogar.
Och så försöker jag ladda upp bilder men det fungerar inte alls. Det är så irriterande! Återanvänder en gammal bild istället.
Att utvecklas
Det har skrivits och förklarats på många ställen hur man lär sig nya saker, hur man utvecklas. Som att lära sig fotografera. Först är det svårt, sedan blir alla bilder man tar fantastiska. Efter ett tag tycker man inte att man kan någonting alls och att allt man fotograferar blir skräp. Jag har gått igenom alla de stadierna. Just nu känns det som om jag är tillbaka till stadiet där jag inte tycker att något blir speciellt bra.
Jag har försökt analysera vad det kan handla om och tror att jag saknar ett fokus. Jag känner att jag behöver ha ett mål, en tydlig intention med fotograferandet. Det räcker inte med att ta en bild om dagen jag behöver ha en tydligare riktning.
Som när jag väl hittat idén till vår senaste fotouppgift i Bildspråksgruppen. Då var det så roligt att ge sig ut och hitta bilden som sedan byggdes ihop till det som blev resultatet. Uppgiften var att fotografera i Chema Madoz anda. Som ni ser om ni följer länken var det en inte alldeles lätt uppgift.
Nu har jag beställt boken The Photographers playbook efter tips från en fotokompis. Jag hoppas och tror att den kan ge lite matnyttig inspiration.
Här nedan ser ni mina två bilder på Chema Madozuppgiften.
Tillbaka till verkligheten
Fast det är bara nästan sant. Tillbaka i stan men fortsatt ledig. Så de lata dagarna fortsätter. Nu ska jag, förutom pussel och litteratur, ägna mig åt planering av årets grönsaksland och lära mig min nya kamera.
Men framför allt ska jag lata mig och försöka att inte bli stressad av att dagarna går.
Så här såg vägen till torpet ut den 29 december.
Så här såg samma väg ut den tredje januari. Det blev ingen skidåkning den här gången men finns väl goda chanser framöver.
Årets första skörd
Det är helt otroligt men idag har jag skördat den sista kålen ute i trädgårdslandet. Den har både frusit och tinat i omgångar men är fortfarande grön och spänstig. För några dagar sedan skördade jag purjolök också den grön och fin. Det finns det faktiskt några kvar att skörda vid ett senare tillfälle. Både kål och purjolök såddes i början av förra året så nu är det snart dags att så igen.
Årets första dag
Nytt år och nya möjligheter. Kram på er alla människobarn.
December
På tunnelbanan
Vi var tre stycken som gjorde annat än att pilla på mobilerna. En ovanlig syn nuförtiden. Känns lite hoppfullt faktiskt.
December
Nu har tröttheten lagt sig över tillvaron och mörkret sänkt sig som en ogenomtränglig filt omöjlig att se igenom. Vi gäspar ikapp på jobbet och arbetet utförs i allt långsammare takt. Jag längtar efter ljus, efter snö, efter ledighet.
Det är nog så att det är meningen att man ska ha en långsammare takt på vintern. Att man ska sova mer, jobba mindre och hushålla med den energi man har. Människan eller i alla fall jag är skapt för att gå i ide så här års och dyka upp lite yrvaket någon gång i april. Mörkt när jag går, mörkt när jag kommer hem. Men i alla fönster lyser stjärnor och julljusstakar, rimfrosten gör världen vit och vacker. Och om jag lyfter blicken kan jag se alla fantastiska stjärnor blinka där uppe på himlavalvet. Och snart vänder det.
