Moorea
Vi tog färjan från Tahiti till Moorea en resa som tar ca 45 minuter. Moorea är liksom Tahiti en ö med en vulkan i mitten men den är betydligt mindre, bara ca 6 mil runt om. Vi hade bokat boende hos Lucile. Hon hörde av sig och meddelade att hon skulle möta vid färjan. Vi tänkte att det var lite överkurs, vi hade ju egen bil och skulle säkert hitta dit på egen hand. Lucile och svärdottern väntade i färjelägret. Det var inte långt därifrån till det lilla pensionatet men tur att de mötte upp för vägen som man tog från stora vägen var i våra ögon inte riktigt en väg utan mer likt 400 meter djupa gropar och stenar. Vi hade aldrig svängt av där om ingen visat vägen. Väl framme uppenbarade sig ett underbart ställe med klar djungelkänsla. I trädgården (som för oss såg mer ut som djungel) fanns både frukt och bikupor. Lucile lagade jätte god mat så vi åt alla middagar där, ofta tillsamman med familjen.
På Moorea gick vi också en vandring och blev belönade med en vidunderlig utsikt. En dag var vi på en ö bara några minuters båtfärd från Moorea. Där fanns många fina fiskar att titta på, bland annat de fina hajarna med svart på ryggfenan och stora rockor som kom så nära att man kunde klappa dem.
På Moorea odlas ananas så naturligtvis var vi tvungna att prova pizzan med ananas på Allo pizzeria, där de gräddas i vedeldad ugn. Det var godare än man kan tro. Vi besökte också destilleriet på ön där gör man bland annat ananasvin. Ingen höjdare tyckte vi som gillar ananasen bäst naturell. Något vi inte såg eller köpte med oss hem var vanilj som de också är kända för. Däremot åt vi en fantastisk vaniljsås till fisk. Inte en gräddig söt som vi är vana vid utan med åt beurre blanc hållet. Fisk är det man äter mesta av och överallt längs vägen såg man ställningar med fisk till salu.
En kväll besökte gick vi Tiki Village Cultural Center. Det är som ett mycket litet skansen med traditionella hus och utställning som handlar om hur livet på öarna var förr. Här såg vi ett uppträdande som var ganska likt det som vi såg på Nya Zeeland men lite mer amatörmässigt. Trevligt var det hur som helst. Mindre trevligt var att köra hem i beckmörkret. Reflexer vet de inte vad det är och ganska få ställen har gatlyktor. Så fotgängare, cyklister (utan lyse) och hundar dök upp på bägge sidor av vägen i mörkret.
Bästa köp var badskorna av neopren som skyddar fötterna mot stenar och otäcka fiskar (som vi inte alls stötte på men som lär finnas). Intressant syn var alla bilvrak som lämnats och som får olika spännande form när naturen gömmer dem i grönskan.
På Moorea finns tre publika badstränder och vi besökte naturligtvis alla tre. För badade gjorde vi varje dag, flera gånger faktiskt.
Efter 6 dagar var det dags för oss att ta färjan tillbaka till Tahiti. Där sov vi en natt på flygplatshotellet för att tidigt nästa morgon ta flyget iväg till Ahe.
