Om kroppen är ett skal och jag som en eremitkräfta som tillfälligt vistas i skalet. Hur ska jag då hantera känslor som rör skalet. Om mina ben gör ont är det då inte mina känslor utan benens. Kan jag säga att jag mår fantastiskt även om kroppen inte gör det. Om jag inte är min kropp vad är jag då? Är jag inte både kropp och själ och är inte det ena beroende av det andra i någon sorts växelverkan. Jag ska se hela barnet men bara delar av mig själv. Vissa saker på den här kursen är lite svårare att ta till sig än andra.
*
Jag har hittat min oas i staden. Inte helt oväntat är det Det Kunglige Bibliotek. Där förenas både böcker och fotografi så det är kanske inte så konstigt att jag genast trivdes där. Idag besökte jag en fotoutställning ” A world I can believe in” med Joakim Eskildsens bilder. En spännande utställning på flera sätt. Där visades bilderna men också själva processen att göra en bok av dem. Sedan blev jag sittande på det trevliga fiket där de serverar både mat och kaffe till en rimlig penning. En bra avslutning på dagen.
Du är optimistiska och i bra form. Hur trevligt! (översättning?) (traduction?)
Thank you Michèle. It’s nice to be in Copenhagen but now I’m beginning to long for home.
Jag känner mig ofta som en eremitkräfta, som går kräftgång, inte bakåt utan sidledes som kräftor gör. Som varande skorpion är det ju ganska nära till hands att tänka så. Många skorpioner är eremiter. Som ung fick jag veta att jag hade nästa exakt samma horoskop som Greta Garbo. Nu blev jag aldrig rik och berömd, men, jag har liksom hon dragit mig undan världen. Lite så känns det. Jag saknar alla kulturella evenemang som ett storstadsliv erbjuder, jag får bara lukta på blommor…
Oftast räcker det dock långt
Kram
Att lukta på blommor är en underskattad sysselsättning. I dag med internet är det lättare att vara med även om man är långt borta. Men visst, det är inte samma sak som att vara där. Trots att jag bor så nära och skulle kunna utnyttja mycket mer av det kulturella utbudet som Stockholm erbjuder blir det liksom inte av. Och mest längtar jag till landet och tystnaden. Men så är det väl med oss människor, vi vill oftast någon annanstans. Just nu vill jag åka hem, längtar efter min egen säng. Kram
Ja, det är lite knepigt för byta skal helt och hållet går trots allt inte…
Nu fick du i gång mina tankar också. Och som eremitkräfta har jag inte sett mig, men tanken roar mig. Att ibland vara inne i skalet och ibland utanför. Fint att kunna växla.
Förstår att din kurs sätter igång tankarna åt olika håll.
Låter helt perfkt med biblioteket för eftertanke och avkoppling.
Kram!
Kursen gav min en hel del att fundera på. Jag gillar det, att vända och vrida på saker och ting. Bibliotek är alltid trevliga att besöka för en bokmal som jag. Kram!