Allt är föränderligt. Man kan vara säker på att ingenting är statiskt. Den du var igår är redan borta, du är någon annan. Det kan vara en trösterik tanke, plågan varar inte för evigt, allt förändras. Men det kan också kännas hotfullt. Den värld jag känner som befolkas av människor jag tycker om, kommer inte att alltid vara som den är. Människor försvinner. På ett eller annat sätt kommer alla inte att finnas kvar i min närhet för evigt. Det finns olika anledningar till det. En del kanske bara får andra vänner, andra intressen, man växer isär. Andra försvinner på ett mer handgripligt sätt, de dör helt enkelt. Om nu döden någonsin är enkel. Men i och med att någon dör, nära eller mer avlägsen, så ritas kartan om. Tyngdpunkter förskjuts och världen blir sig inte lik. Olik blir den, världen. Balansen tar tid att återerövra. Vilsen stå man där och undrar vilken kompassriktning är det som gäller nu. Och plötsligt är du inte alls så ung som du förut trodde.
Visst är liver förgängligt och föränderligt. Och mycket kan ske så fort. Så fort att vi inte hinner med.
Jag har alltid haft svårt för avsked och alltid valt att säga ”vi ses igen”; ”auf wiedersehen”. Dettlåter mer hoppfullt. Men jag vet att när min pappa var nära att dö och jag satt där så kunde jag nte. Jag kunde inte förtala sanningen. Men jag vet att jag sa ”hoppas vi ses igen” men man vet aldrig. Och trots sin svaghet viskade han; nej, en vet inget vad som sker. Och sedan slöt han sina ögon.
Stor kram!
Så är det, att man ingenting vet mer än att allt är föränderligt.
Kram
Vilken fantastiskt fin text, blir alldeles tagen – och tankar väcks.
Jag vill vara din vän så länge vi lever, och kanske därefter också.
En innerlig kram!
Tack Nilla och tack det samma.
Bamse kram till dig
Ja nog är livet och tillvaron minst sagt föränderligt och inget blir som det var en gång… Vemodigt minst sagt.
Kram och trevlig söndag!
Visst kan de vara vemodigt men i andra lägen ganska skönt, som när det svåra faktiskt tar slut.
Kram
Hej, jag är van sedan ungdomen att ta farväl. Och jag förstod tidigt sakernas förgängliga tillstånd. Tappade kontakten med många vänner då jag flyttade till Sverige, de som ändå fanns kvar försvann när jag själv försvann in i utmattningsångorna där jag tillbringade ett par år helt avskuren från resten av världen. Men jag tror det har gjort mig stark, jag är inte rädd för förändring men jag är mycket mån om de personer som idag finns omkring mig. jag värnar dem så gott jag kan. Hoppas du fått lite vårkänslor nu i helgen, det har jag! Kram
Hej där!
Jag man blir nog lite starkare när man gått igenom svåra saker och kommit ut på andra sidan.
Vår är det här. Jag har tillbringat en underbar dag tillsammans med naturfotogruppen på Tullgarn. Solen sken och fåglarna sjöng. Ljuvligt var det.
Kram
Viktiga frågor! Allt är förgängligt, det tänkte man aldrig på i ungdomen, livet var evigt. Nu vet vi bättre. På gott och ont. Vissa händelser blir vi stärkta av, andra lämnar outplånliga ärr.
Men, det blir alltid en vår! Kram på dig.
Ja det blir alltid en vår hur otroligt det en verkar och tur är väl det.
Kram!
Sådana här litet djupa och filosofiska tankar gillar jag att umgås med. Jag tycker att livet är fascinerande… hur vi förändras. Jag var länge yngst på min arbetsplats, sedan mitt i smeten. Efter det kom en kort period då jag var bland de äldsta… kanske någon tyckte det var tid att jag försvann…. nu är jag pensionär, nästan fullt ut. Har dock planer på att jobba litet till i sommar… Livet bjöd på barn, som blev ungdomar, vuxna… vart tog tiden vägen, föräldrarna dog, jag har alla mina tre bröder kvar i livet, men vi åldras… Bara under senaste året så har ett par av mina vänner drabbats av svår sjukdom, vet inte ännu hur utgången blir… börjar inse att jag är i en ålder där allt fler kommer att ryckas bort… För inte kan det väl vara min tur snart!? Ånej, inte jag inte… 😉
Det är det allra svåraste att förstå, att jag inte ska vara med och få uppleva hur saker och ting utvecklar sig inom familjen, Sverige och i stora världen. Tänk så kort ett människoliv är!
Oj, det här blev nästan som ett eget inlägg… dina tankar engagerade mina! Visst är tankeutbyte och livet underbart!
Det är just det som jag tycker är en av de allra bästa sakerna med bloggen, det att man kan inspirera andra och filosofera tillsammans. Det ena ger det andra och vips har man fått nya funderingar att vrida och vända på. Det gör mig så otroligt glad när jag får sån här fin respons på mina funderingar.
Tack och kram från Enskede