Det händer ganska ofta att jag funderar på saker som jag tänker att jag ska skriva om här på bloggen. Men när jag väl är hemma och sätter mig ner för att sätta dem på pränt är själva tanken puts väck. Det är så förargligt för ofta är det, naturligtvis, en alldeles enastående fyndig betraktelse som slunkit ur greppet och ålat iväg utom räckhåll. De hjälper inte att i tanken vandra tillbaka och försöka hitta spår efter den. Funderingen är helt enkelt lika borta som informationen på en kraschad hårddisk. Eller så är det som med en hel del information nuförtiden, den finns där någonstans det är bara jag som tappat sökvägen och inte har rätt adress.
Jag läste idag att några vetenskapshistoriker beskrivit hur ”den ökande kapaciteten att hantera information leder till att mer information skapas, vilket i sin tur skapar ett informationsöverflöd, som kräver nya uppfinningar för att tyglas” . Det fick mig att fundera på vad information egentligen är och vem som blir informerad. Kan det inte snarare vara så att tillgången till information och möjligheten att snabbt sprida den gör att mängden ökar fr var och en av oss men kanske inte på det stora hela.
Jag tänker att det är som med materia. Det kommer inte till någon i universum utan den bara ombildas till något annat, mängden är konstant. En tanke som alltid har haft en tröstande effekt på mig. Man försvinner inte från jordens yta utan man bara omvandlas till något annat. En solros kanske eller lite bördig jord där det kan växa spetskål. Möjligheterna känns oändliga. Undrar just om man får tillfälle att välja.
Underbara funderingar. Just så där är det, tror jag också, fast jag gissar att man inte får välja…
Känner igen det där att man har det, i huvudet, men just då sitter illa till eller är på väg att somna. När man sedan har pennan i högsta hugg så…
Fast ibland kanske det kan vara så att själva processen är viktigare, att tänka ut det där man vill säga alltså, än att faktiskt få det sagt. Åtminstone ur ett personligt perspektiv. Man småsnackar med sig själv och lär känna sig själv bättre och sorterar tankarna. Ett slags hjärnans garderobsröjning. Någonstans tror jag att denna tankemöda ändå inte är till spillo – den kommer till användning en dag fast kanske inte exakt så man först tänkte.
kram
Nej man får nog inte välja, gissar att det blir som det blir.
Älskar ditt utryck med hjärnans garderobsröjning. Det är en upplyftande tanke och jag tror att du har helt rätt. Ingenting är gjort i onödan allt kommer till gagn på ett eller annat sätt. jag köper det med hull och hår. Tack min kloka vän.
Kram
Till Nilla:
Tack för din kommentar på det sätt du skriver om processen!
Du får en kram fast vi är obekanta 🙂
Oj oj här blandar sig dina funderingar med mina – upplever det där också – det bästa av bloggidéer går förlorade 🙂
Läste ditt med stort intresse och Nillas kommentar likaså …
Kan jag få spara detta och det som ett stöd i mina tankar? Om det skulle återges så givetvis länkar jag till dig och ditt?
Tack för ditt inlägg här!
kram
Det är klart att du får. Jag blir glad om mina tankekorn kan komma till nytta och glädje.
Stor kram