Det är i glappet mellan det man är trygg med och det okända som de är så arbetsamt att befinna sig. Att sväva i den obekväma ovissheten är påfrestande men det där som det kan finnas möjlighet att utmana och att växa. Det gäller att stå ut, att uthärda. Av olika anledningar har jag blivit påmind om hur det var för mig för länge sedan. Det var så mycket som inte var tydligt, inte färdigt och väldigt smärtsamt. Alla andra verkade veta, ha en riktning och ett tydligt mål. För mig var det bara att överleva, att hålla för näsan och hoppa. På något sätt gick det även om vägen var långt ifrån spikrak.
Jag har alltid haft en känsla av att vara steget efter. Inte så mogen, inte så välformulerad, inte så cool som de andra, vilka de nu var. Nu efter att ha levt i snart 60 år kan jag bara se att det blivit lättare med åren. Man behöver inte vara så mogen och välformulerad och det där coola kan man absolut klara sig utan. Man kan komma lite efter det gör ingenting. Och jag är inte längre rädd för att ta plats, att våga. Ibland hoppar jag till och med utan att hålla för näsan och det går bra det också. Det är bara så tråkigt att det ska behöva ta nästan ett helt liv att komma fram till det. Jag önskar att jag kunde dela med mig till de som behöver veta men det är som med erfarenheter en kunskap man erövrar när det nästan är försent. Det verkar som om man måste komma på det själv.
Klokt oh fint skrivet. Jag känner på liknande sätt, har aldrig passat in i normen men numera har jag insett att det är precis det som gör mig och alla andra unika. Försöker ofta få den yngre generationen att inse detta, att de är unika och duger som de är – men precis som du skriver så verkar det som om man själv måste komma fram till detta.
Ha en fortsatt fin januari!
Kram Christina
Jag tror att vi är många som känner så, det är bara så irriterande att man inte kan få de yngre att ta till sig det, att man duger.
Kram
Youth is wasted on the young.
Oscar Wilde
Kram
Så sant!
Den insikten är nyttig men ibland tar det lite tid innan polletten trillar ner. Alla är vi unika!
Kram
Ja så är det verkligen. Och det är något att ta var på och glädjas över.
Trevlig söndag.
Kram
Kloka tankar som jag delar. Jag tror att ibland kommer tryggheten och vetskapen om den man själv är med den livserfarenhet man får. Lager på lager har funnits och man har i olika sammanhang visat upp ett av dem. Det som för tillfället passat bäst. Men erfarenheten hjälper till att ta bort lagren och en yta träder fram. Den man är.
Bilden här var så fin och en bra illustration till ditt inlägg.
Kram!
Tack Ditte. Det var en fin beskrivning av lager på lager. Jag har inte tänkt så men det var en väldigt tilltalande tanke.
Kram
Intressanta tankar/ord som leder till egna tankar. Det är inte lätt att vara människa och passar in överallt. Frågan är vem som lägger pusslet? Jag har ofta vågat gå mina egna vägar och fått göra det för omgivningarna. Ibland har jag inte vågat och det ångrar jag nu när jag vänder mig om och tittar bakåt. För det hade varit värdefullt att få se vad som hänt då.
Kram från en som också börjar närma sig sextiogränsen.
Ps. Att alltid vara en smula barn är att vara vuxen.
Nej det är sannerligen inte lätt att vara människa. Jag har inte varit så modig men ändå gjort sånt jag egentligen inte vågat. Det har bitvis varit mödosamt men jag tror att det alltid varit värt det. Jag tror att när man vågar att inte ta sig själv på så stort allvar är man vuxen på riktigt. Liksom att ha barnet kvar i sig.
Kram