Kompost

Satt och tittade på Instagram idag och slogs av alla vackra bilder och vänliga ord. Är det verkligen så som vardagen ser ut hos er andra? Jag är inget undantag i detta fall utan publicerar också sådant som jag tycker ser fint eller roligt ut och duckar för det där allvarliga och svåra. Men nu kände jag en längtan efter gräl, tårar och arga barn med rinnande näsor. Sedan fick jag en sådan lust att publicera bilder på sopor och skräp som en motvikt till allt det där fina. Det blev en bild rätt ner i kompostpåsen som på inget sätt motsvara det som jag egentligen var ute efter. Lite deppigt att till och med kompost kan vara vackert men man kan inte få allt här i världen. 

 

10 svar

  1. Onekligen lite befriande inlägg minst sagt. Många skriver nog bara om det som är bra men så enkel är nog inte tillvaron. Men på nätet håller många masken vilket gäller inte minst på FB.

    Hur som helst så är det verkligen ingen bild som skämmer!

    Kram

  2. Så himla rätt! Ibland står all överkonsumerande lycka en upp i halsen, bokstavligt talat …
    Jag skrattade högt när jag kom till dina ord, ”Lite deppigt att till och med kompost kan vara vackert.” Frågan är om jag ska vara ledsen över det …. hahaha 😀
    Nä, skämt åsido! Jag är av exakt samma åsikt som du. Att bara möta ”vackra och lyckliga fasader” är inte tillfredsställande i det långa loppet … Det är inte verkligt mer än korta stunder …
    Kramis

    1. Så glad jag blir att vi är fler som tycker lika. Lycka är inte ett normaltillstånd även om man så skulle önska. Nej det skulle verkligen vara för mycket av det goda tror jag. Tror vi skulle må bra av lite mer balanserad rapportering i sociala medier.
      Kram

  3. Helt underbart är detta inlägget!
    Medaljens baksida kan en säga och den behöver komma fram den också.
    Vi kanske ska lägga ut en soppåse med matavfall – här hos mig går de till biogasanläggningen … på Instagram?
    Tack för din synvinkel, jag tänker också i dessa baner ….
    Kram

  4. Bra där, livet är inte rosenrött och sött, men, eftersom allt det negativa syns så mycket så försöker jag göra världen lite snällare, jag försöker fokusera på det positiva för jag mår bäst själv då. Men, du har helt rätt, vi måste se svärtan o eländet. Jag mår bara så dåligt, sämre med åldern, av att se hur vi förstör vår planet, hur vi upprepar alla gamla misstag som människor, hur vi ignorerar alla varningstecken, vi vill ju ändå alla lämna över en fin planet till våra efterlevande. Kommer vi att göra det? Jag tvivlar…

    1. Tyvärr känns det lite dystert. Och jag menar inte heller att man ska vara en gnällspik men ibland kan man kanske visa sin vardag så som den faktiskt ser ut.jag är oftast en ganska glad person som också försöker se det positiva. Men så fick jag bara sådan lust efter det där lite lagom dystra vardagseländet.
      Och att fota kompost satte igång miljöansvarig på jobbet så det var inte alls fel:)
      Kram

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.