Från det skira, gröna, från fågelsången och björksuset till storstadens oväsen vilken kontrast. Det är människor och ljud överallt. Jag blir alltid överväldigad och lite trött av att byta mellan ”mina” två miljöer.
Jag promenerar nästan hela vägen hem från att ha jobbat sent ikväll. Luften är ljum, människorna många. Här kan man verkligen känna sig ensam tänker jag när jag går förbi en uteservering där alla verkar vara med någon. Jag traskar förbi många fler uteserveringar och många fler människor och funderar på om jag verkligen behöver både staden och landet och hur jag skulle välja om jag var tvungen.
Det är svårt att ställa landet och storstaden mot varandra för båda tycker jag har sina fördelar och charm. Visst är landet perfekt under sommarsäsongen men vintertid tycker jag att det kan bli lite väl avslaget i vår lillhåla och då kan jag längta efter mer liv och rörelse. Samtidigt så uppskattar jag havet och den fina naturen.
Kram
Kontrasterna behövs ofta för att lära känna sig själv. Ofta berikar de på olika sätt. Samtidigt kan man bli kvävd av att vistas för mycket i ena zonen. Allt har sina för och nackdelar. Viktigast är att försöka se det stora i det lilla. Kanske hämta energi på det ena stället. Slösa bort den på andra. Någonstans i myllan står vänsterfoten i ena diket och högerfoten bönar om uppmärksamhet. Tid. Jag tror att vi både har tid och inte tid att fatta de där avgörande förändringarna. Jag är själv i början av ett nytt liv. Kram Bosse Flyttare
Alla dessa val. De kan vara kluriga och det bästa tycks oftast vara om man kan få lite av varje, storstaden och landet har ju sina olika styrkor och svagheter…. Låter som att du är mitt uppe i någon form av förändringsprocess?
Må väl och ha en fortsatt fin majmånad!
Kram
Ibland tror jag att ensamheten, känslan av att vara ensam blir än mer påtaglig i en storstad. Men att kombinera båda efter eget tycke och smak är tankar jag mer och mer hamnar i. Funderar vidare här…
Kram!