Idag cyklade jag till jobbet utan hjälm. Upptäckte det först när jag var på väg hem från jobbet. Då kunde inte komma på om jag hade haft hjälmen på morgonen eller om jag helt glömt den hemma. Det visade sig att jag inte hade tagit med den hemifrån. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur jag kunde cykla så länge utan att märka något.
Häromdagen hände det som Bodil Jönsson skriver om i sin bok Tio tankar om tid, jag tappade alla mina bollar. Man kan jonglera med ganska många bollar men det finns en gräns, när den överskrids tappar man samtliga. Så de närmaste dagarna har jag varit fullt upptagen med att plocka upp bollarna en och en och försöka bringa någon form av ordning i det kaos som uppstår när man glömt allt man sysslat med och måste ta ett nytt avstamp i verkligheten. Inte vet jag om det hjälper att flytta runt pappren på skrivbordet och stoppa in ett och annat på sin rätta plats men det känns bättre och ser lite renare ut.
Jag vet inte om det är för att all energi går åt till att förhålla sig till den verklighet vi hamnat i som jag är så trött. Att det är därför jag inte använder all tid till sådant som jag vet att jag gillar. Träffa vänner på distans, skriva i bloggen, tänka, läsa, fotografera osv. Istället blir det mest att försöka hålla stånd mot oordningen med varierad framgång.
Men det finns ljusglimtar. Sparrisen växer både i landet och på min fönsterbräda. Jag har några uppdrag på jobbet som verkligen är stimulerande och utvecklande. Och att cykla i ca en timme om dagen gör gott för kropp och själ. Om nu bara de där andra cyklisterna kunde hålla sig hemma.
Det är just sakerna som ger avkoppling och är en lisa för själen som vi inte ska avstå ifrån när det är mycket men jag känner igen det. Hoppas du kan plocka upp dina bollar på ett bra och strukturerat vis.
Kram
jag tror att jag lyckades få koll på alla bollar innan semestern. Nu njuter jag av lugn och tystnad på torpet.
Kram
Vi har en ny, eller flera nya verkligheter att förhålla oss till i dessa tider. Ingen lätt uppgift. Det undermedvetna, det ”automatiska” måste ställa om sig. Det kräver tid och till slut åker cykelhjälmen på igen. 😉
Visst är det så och hjälmen åkte på redan nästa dag.
Ibland blir det bara lite för mycket på en gång. Hoppas det lugnar ner sig.
Fina bilder!
Trevlig nationaldag!
Nu är det semester och så lugnt som det kan vara vilket är jätteskönt just nu.
Hej, vilka ljuvliga sommarfoton du bjuder på, fågelungarna är fantastiska, de lät förmodligen också med tanke på det öppna gapet! Jag har aldrig varit en ordningsmänniska, så mitt skrivbord har alltid sett ut som ditt foto. Ibland skyfflar jag undan högarna för att senare försöka göra en genomgång. Och när jag blev dagledig blev det inte bättre så det kan inte bero på tidsbrist, snarare på intressebrist. Jag är väldigt bra på att fokusera bara på det jag gillar…
Roligt att du har kul projekt att hålla på med. Sånt är inspirerande, tack o lov fick jag också uppleva många sådana. Min värld krymper för varje år som går, men till största delen av egen fri vilja. Jag trivs bra med den vanliga dagliga lunken, märker faktiskt inte någon jättestor skillnad nu under pandemin. Fast, många väninnor mår väldigt dåligt, har ångest och oro och då får man försöka hjälpa till vilket inte är så lätt när man ska tänka på distansen och inte besöka varandra i hemmet. Tack o lov för att sommaren kom så man kan träffas utomhus! Ha en fin början på sommaren därnere i huvudstaden. Och du, glöm inte hjälmen!
Nu har jag landat på toept och här går allt en sakta lunk vilket passar mig bra just nu.
Kram
Viktigt att få till det där man mår bra av. Men samtidigt knepigt att få dygnets timmar att räcka till.
Skönt att det inte hände någon olycka nu när du var hjälmlös för jag ser ju hur ”andra” cyklar. Många tror de är med i ”Tour de France”.
Roligt med en del stimulerande arbetsuppgifter och det för ju handlingen framåt.
Och apropå Bodil Jönssons bok ska jag nog snarast se till att läsa den igen.
Hoppas du snart ska vara i fas med kropp och själ.
Kram
Tack Ditte. Nu sitter jag på torpet och bara är vilket är precis vad jag behöver just nu.
Kram
Tittar in och läser, nickar till texten och njuter av bilderna. I synnerhet den blyga Humleblomsten.
😇👒🙋
Tack Tove. Det blir väldigt sporadiskt bloggande nuförtiden. Men så får det vara. Roligt att du tittar hit ändå.
Kram
Det är viktigt att ta sig tid till det där man tycker om och mår bra av…hoppas att du finner ro till det. Fint med ditt bildkollage här på bloggen. Den här våren/sommaren har verkligen varit en av de märkligaste på länge och vi är nog många som tappar både ork, minne och bollar lite då och då…
Ta väl hand om dig <3
Kram Christina
Ja så är det verkligen.
Kram