Tidigare har jag tyckt att lärkträd är lite konstiga, att de inte riktigt hör till i skogen. I torpetskogen finns det ett antal lärkträd som planterades för rätt många år sedan och som nu vuxit sig ganska stora. Trots att de funnits där under en längre tid har jag aldrig riktigt närmat mig dem utan ignorerat dem och gått förbi utan att titta. särskilt noga
Idag gick jag nära. Lockad av deras brinnande oranga färg i ett i övrigt brunt och färglöst höstlandskap. Det var fascinerande att komma nära. Ännu satt många barr kvar på grenarna. De fick mig att tänka på dansande ballerinor, virvlande trots att de ännu satt fast förankrade i grenarna. Jag kände mig förälskad i dess skönhet och så innerligt glad att jag gick nära.
Ibland får man helt enkelt omvärdera det man tidigare tänkt och tyckt. Och visst har lärkträdet ett berättigande i alla fall i min skog.
Jättefina bilder. Jag älskar lärkträd, tycker att dom är lite spralliga.
Lärkträd är speciella men jag tycker att de är vackra. Förvisso är de inte så vanliga i skogar men jag tycker att de pryder sin plats.
Kram och god kväll!
Underbara bilder, grafiskt enkla och läckert med den knappa men varma färgskalan. De 6 är supersnygga ihop så där.
Själv skulle jag nog inte känna igen ett lärkträd någon gång på året.
Kram
Jag gillar lärkträd men man märker dem mest när alla andra träd står kala och fryser, då är lärkträden fortfarande en färgklick i landskapet. Har du tittat under lärkträden på hösten, där hittar du lärksopp, en ätlig lättplockad sort. Jag har ett lärkbestånd i byn där jag brukar plocka ett par gånger varje säsong, förvälla och frysa ner…
Kram från pörtet
Jag har bott på en gård på landet en gång där det fanns flera lärkträd, jag älskar dem! Ljuvliga bilder Kersti!
Må så gott.
Kram