När jag var yngre fanns många måsten vad gäller jul. Då skulle allt vara skinande rent till julafton. Julklappar med rim, nystädat med rena gardiner och nytvättade lakan, hembakat och hemlagat. Att jag själv var tämligen utschasad spelade ingen roll. Jag vet inte vad som gjorde att jag tog mitt förnuft till fånga och nu tar lite lättare på det här med jul. Kanske var det att sonen redan för över tio år sedan deklarerade att han inte ville ha några julklappar vilket gjort att restan av familjen gått i samma spår. Jag tror i alla fall att det hjälpte mig att få ett annat perspektiv på julhelgen.
Att få vara ledig och strosa runt i morgonrock hela dagen om man så önskar. Att få träffa alla dem som man bryr sig mest om i världen. Att få äta god mat och få vara tillsammans det är det som är viktigt för mig. Om gardinerna är lite solkiga eller om det finns en annan annan dammtuss i hörnen spelar mindre roll. Det är i alla fall så mörkt så att de inte syns. Men ett måste är att göra några väl utvalda julkakor. I år har de anpassats så att de är veganska och i två av tre fall är det ingen som helst smakskillnad. I det tredje fallet tror jag att det beror på att äggula är svårt att ersätta. Kakorna blev blekare än vanligt och smakar inte riktigt som de brukar men goda är de och det är väl det som är det viktiga.
Överdrivna måsten för jul är ju inte vettigt. I min svenska familj körde vi länge knytis så alla var med och bidrog. Numera är jularna lugna, och M och jag har åkt utomlands flera jular – jättekul at se hur andra länder firar jul (särskilt i katolska länder som brassar på rejält med pyntet). Av mina svenska traditioner gör jag en eller ett par måltider – ju mer hemkört desto bättre. Enda gången på hela året som jag förbereder mat i tre-fyra dagar, så jag tycker det är kul. Fast jag saknar julklappsrimmen här i England, ingen bryr sig (och jag grejar det inte på engelska heller för den delen).
Jag förstår inte riktigt vilka kakor som behöver ägg? Pepparkakor innehåller väl smör – men ägg?
Kram!
Det är kanelkakorna som innehåller ägg. Det blev mycket ljusare och inte riktigt lika goda som vanligt men tillräckligt goda för att det skulle vara mödan värt. Pepparkakor och saffransskorpor blev det ingen smakskillnad på.
Kram
Ja jisses, vilken hysteri det var hemma när jag var liten. Mamma var helt galen i hur det skulle bli städat i varenda vrå, skåp och låda. Jag har t.o.m. varit med om att tvätta tak och väggar. När jag var riktigt liten tyckte jag att det var roligt att vara med när mamma bonade golven, för det hon använde såg ut som grädde. Jag följde intresserat med runt när hon krypande på knäna polerade golven med ”grädde”.
Men mitt i all den där stressen så var det just resultatet av mödan som gjorde kvällen före julafton till något alldeles extra. Så som det kändes när man i det sista äntligen var klar, den känslan var oslagbar.
Just den känslan kan jag aldrig få fram numera, vilket är med en viss saknad … men i det stora hela är det inte värt det. Jag tar hellre saker i lugn takt med lagom hög puls hela december, och offrar den där extra kicken av ett ”totalt” renskurat hem 😉 (Nöjer mig med mer normal städning)
Och när allt kommer till kritan så är det väl egentligen traditionen i saker som sätter det djupaste välbefinnandet. När jag var barn var det tradition att städa sig sönder och samman, och utan den detaljen blev det inte detsamma. Hade traditionen sett annorlunda ut hade det varit det som gällt istället. Vad traditionen än varit är det den detaljen som gett rätt julkänsla.
Här hemma envisas jag däremot med att göra viss traditionsenlig mat. Jag har svårt att avvara köttbullarna efter mammas recept. Jag har ätit dem i hela mitt liv och dem görs bara till jul. Svårt för mig att vara utan. Och sedan mina egna barn var små har jag gjort en särskild sorts saffransbullar, och skinkan 2 dagar före jul.
Men båda mina flickor äter inte kött längre. Den ena är t.o.m. vegan. Det blir svårt att behålla känslan för julmaten då, och samvetet tär också då jag har full förståelse för deras val att välja bort kött.
Jag är minst sagt kluven i den här frågan, men ännu inte mogen att ta bort mina traditioner …. måste jag skamligt erkänna 🙁
Kram
Det är knepigt med veganerna. Vi kör på med skinka, pastej och annat traditionellt men gjorde också en del vegandskt som en grönkålspaj med valnötter som fick tummen upp även av köttätarna.
Lite städat blev det också och hunden fick sin juldusch.
Nu njuter vi av juldagslugnet.
Kram
Det viktigaste är verkligen att träffa nära och kära och nu när Lilla S finns betyder det extra mycket. Måsten tar jag lätt på och någon storstädning blir det inte här.
Kram
Kan förstå att det blir speciellt när det finns en ny liten människa med. Att träffas är det som är viktigast och det gjorde vi igår. Åt och drack gott oh hade det trevligt.
Men idag när vi njuter lugnet och tystnaden här hemma känns det som om den verkliga julfriden infunnit sig.
Kram
Känner så väl igen det du skriver och hur det var. Fint att du nu inte sliter ut dig före julfdagarna för det är just att umgås och ta det lugnt som är vitsen.
Roligt med dina kakor och jag är säker på att de veganska alternaiven blev goda. (Maken som är vegan så den typ av mat har jag tränat på, dock ännu ej kakor)
Fram till 2002, när min mamma dog strax före jul och pappa var svårt sjuk i sin alzheimer, och en del andra trista situationer uppstod, så känns julen mest sorglig-
Ett par år därefter kämpade jag på med pappa och julen blev extra känslosam, inget var som förr. När pappa sedan dog 2005, just i december, så gick luften ur mig.
Nu har jag inte varit hemma över jul på flera år och i år är vi i Spanien, i den spanska sommarstugan. Känns bra och helt kravlöst. Inga måsten.
Visst saknar jag döttrar och barnbarnen med de är på annat håll med respektives släktingar och vi ses till nyår.
Önskar dig en lugn julvecka och en riktigt God Jul!
Så bra att kunna göra precis så som känns bäst. och skönt att inte ha en massa måsten att fixa med. Jag är fortfarande lite kluven till det här med julfirande. Vi drar ner undan för undan. Nu kör vi julklappslös vilket är skönt men har lagat på tok för mycket mat i vanlig ordning. Undrar i mitt stilla sinne vem som ska äta upp alla kakorna 🙂
Idag juldag när maken och jag är ensamma här hemma känns det som den riktiga julfriden infunnit sig, trots att regnet faller utanför i mörkret.
Kram och god fortsättning
Denna speciella högtid, julen, som frambringar både glädje och stress, ångest oro och lycka.
Jag firar numera jul själv med djuren, och fira är fel ord, vi bara mår gott, precis som vilken annan dag som helst, nästan! För visst finns det lite godsaker extra till djuren, en skinkskiva, en bit leverpastej, extra nötter till fåglar, ja du förstår…
För tio år sedan var min största önskan att fly från julens alla måsten, ibland gjorde vi det. Ett år till ett hotell i Lycksele i Lappland, helt underbart, ett annat år till Finnmarken vid norska gränsen, ännu underbarare. Samtidigt hade jag dåligt samvete över barn och barnbarn som jag valde bort. Men jag orkade helt enkelt inte, julen var inte glädjefylld utan kravfylld, det blev bara helt fel. Läser just nu boken ”Konsten att bli gammal” och bara ler åt alla fenomen jag känner igen, bland annat julen…
Kramen
Ja nog kan detta vara den mest ångestfyllda helgen på hela året. Att åka bort är en bra idé. Nästa år kanske. Idag juldagen njuter maken och jag av lugn och tystnad. Det är julfrid för mig.
Kram