Om kroppen är ett skal och jag som en eremitkräfta som tillfälligt vistas i skalet.  Hur ska jag då hantera känslor som rör skalet. Om mina ben gör ont är det då inte mina känslor utan benens. Kan jag säga att jag mår fantastiskt även om kroppen inte gör det.  Om jag inte är min kropp vad är jag då? Är jag inte både kropp och själ och är inte det ena beroende av det andra i någon sorts växelverkan. Jag ska se hela barnet men bara delar av mig själv. Vissa saker på den här kursen är lite svårare att ta till sig än andra.
*
Jag har hittat min oas i staden. Inte helt oväntat är det Det Kunglige Bibliotek.  Där förenas både böcker och fotografi så det är kanske inte så konstigt att jag genast trivdes där.  Idag besökte jag en fotoutställning ” A world I can believe in” med Joakim Eskildsens bilder. En spännande utställning på flera sätt. Där visades bilderna men också själva processen att göra en bok av dem. Sedan blev jag sittande på det trevliga fiket där de serverar både mat och kaffe till en rimlig penning. En bra avslutning på dagen.