Det är hela tiden så många ord. Ord som ställer sig i vägen. Ord som utger sig för att vara något annat än vad det är.  Just nu känns det som om hela jag skulle behöva en genomblåsning för att tömma ut alla de där orden.  Jag tänker på alla de ord som svävar omkring i min, och säkert många andras, organisation. Ord som man svänger sig med, ord som låter som om…     Ja de som låter som om man menar något viktigt och klokt men som när man skrapar på ytan är en såpbubbla, fylld av luft, kejsarens nya kläder. Du vet den där känslan man får när man går på en föreläsning och hör, vad man då och där, uppfattar som kloka och användbara reflexioner, men som när man ska återberätta det för någon annan, visar sig vara helt omöjliga att komma ihåg. Allt som finns kvar i minnet är föreläsarens skickliga retorik, innehållet har flutit iväg och försvunnit.
Det produceras förskräckligt många ord, ord på papper eller i e-dokument som ska hjälpa oss på olika sätt. Det är instruktioner, rutiner, föreskrifter och underlag. Det är blanketter som ska fyllas i och enkäter som ska besvaras. Det är statistik och uppföljning som ska hjälpa oss att bli effektivare, lönsammare, mer produktiva.
Det är prestationer och det är måluppfyllelse.
Är du prestigelös? Sprider du arbetsglädje?
Är du intresserad av att ta större ansvar? Över vad, undrar jag.
Förändring, förbättring, framåt kamrater här får ingen sitta still. Här ska utvecklas eller avvecklas inte så noga vilket.
Jag känner mig som Krakel Spektakel i Ingemansland när alla bokstäver har blåst iväg. Kanske är det för att jag just nu börjar begripa att jag faktiskt inte förstår. Eller är det så att det är jag som begriper?