Mörkret sänker sig utanför och gör att det inte längre syns så tydligt att här verkligen skulle behöva städas.  När jag är frisk och jobbar hinner jag inte se behovet och nu när jag är sjuk och hemma orkar jag inte göra något åt det. Jag kanske skulle göra någon slags plan. Att städa ett rum om dagen, då skulle det aldrig hinna blir riktigt så här illa och det skulle dessutom gå förhållandevis fort. Men först måste jag nog  ta alla rum för att nå upp till någon slag lägsta standard. Just nu känns det som om det skulle vara riktigt härligt med en rejäl storstädning, något att se fram emot. Ungefär som att krypa ner mellan nytvättade lakan som hängt ute och torkat.
Jag har också kommit till ett stadium då jag vill rensa ut, plocka bort och skala av. Göra plats för tomrum och stillhet.  Jag ser att ni som känner mig lite bättre ler, för jag är inte precis bäst på att plocka undan och hålla ordning. Jag tycker att jag försöker men det bildas ändå högar lite överallt. Jag förstår inte hur ni ordningsamma bär er åt för att hålla den där ordningen. Undrar om det finns kurser i sånt, det vore annars en nisch för de kunniga.  ABF kurs i ordning och struktur,  kan det vara något.  Kanske är det för sent att lära gamla hundar hålla ordning,  jag får helt enkelt skärpa mig och göra så gott det går.

Välstädad veranda, Nijoslottet Kyoto