Idag innehöll rekreationen en kort utomhusvistelse tillsammans med kamera och såpbubblor. Påbyltad så jag skulle ha klara mig bra även i bistrare klimat ålade jag omkring på framsidan av huset och erfor hur otroligt kul det är med såpbubblor. Fascinerad följde jag deras färd genom luften och kände mig sprittande glad när de klarar att landa hela på marken och långsamt frysa till glasbollar. Ibland gick det, ibland inte men till skillnad mot att fånga dem på bild när det är varmt behöver man inte ha bråttom för har de väl klarat sig så finns de kvar väldigt länge. Som jag har förstått av mer erfarna såpbubbelfotografer, ja det finns ett antal, så ska det helst vara vindstilla och med en temperatur på högst -10 om det ska vara värt ett försök. Idag var förhållandena perfekta för mitt första försök som såpbubbelfotograf. Om nu bara temperaturen fortsätter att hålla sig på minus kommer jag att göra många fler försök. Jag funderade på att prova hur det skulle bli om man färgade själva bubbelsåpan men då var mina tummar så kalla att det var dags att gå in och värma sig. Sedan steg temperaturen i samma takt som min ork sjönk så resten av dagen blev jag sittande och det är väl precis det som en konvalescent ska göra, ta det lugnt och försiktigt ett steg i taget. Efter själva fotograferandet har jag inte gjort så mycket mer än att beskära och öka lite kontrast. Jag hade velat ha mer ljus i själva bubblorna, läste om de som fångade bubblorna och flyttade dem dit de ville men det verkade alldeles för krångligt. Så eftersom jag inte klarade av att regissera dem till att landa där jag ville så jag fick hålla tillgodo med det som bjöds. Några bubblor hade godheten att lägga sig i det bleka solljuset utan min hjälp så för att vara ett första försök som såpbubbelfotograf känner jag mig nöjd.