När jag går till jobbet så är det både uppför och nerför precis som i livet. Sista biten är en svag, svag uppförsbacke. Det lutar så lite att det knappast märks. Ibland kan det kännas så, att allt är helt ok men att det trots det är lite, lite motigt. Lite, lite uppförsbacke på något sätt. Ofta kan man inte sätta fingret på vad det beror på. Det tar liksom bara emot. Men kanske är det så att vi kan behöva de där uppförsbackarna. Man får lite bättre flås och uthålligheten ökar. Och var skulle vi hamna om det bara var nedför hela tiden.
Så sant! Kan känna likadant . Väldigt bra beskrivet.
Härlig bild som ser ut att komma från Nya Zeeland.
Kram!
Tack, på något underligt sätt känns det bra att inte vara ensam om sina tankar och känslor.
Bilden är från Dunedin, Nya Zeeland och Baldwin Street, världens brantaste gata, där vi bodde en natt.
Kram
Så sant som det är sagt! Än går det upp och än går det ner. Tillvaron i ett nötskal.
Kram och god torsdag!
Det är skönt att veta att det finns fler som känner som jag.
Kram
Hej, har du gått upp i arbetstid nu vid årsskiftet? Det kände jag inte till. Men tio timmar i veckan är mycket, en stor ökning som självklart visar sig i tidsbrist till annat man brukar ha rutiner för. Var det nödvändigt, att jobba mer, eller kom det med en ny tjänst?
Upp och ner ja, jag märker att jag går allt långsammare tyvärr, sträckan är densamma när jag bara ska ner på byn o handla, först lite ner och sen en bit upp. Det går fortare till byn än hem för då är jag lastad som en packåsna med böcker från biblan och mat från affären. Glad så länge ryggen håller…
Kramen
Jag bytte jobb i augusti och gick från 30 till 40 timmar i veckan och dessutom semestertjänst från att haft sommarlov.Så det är verkligen skillnad. Det var inte nödvändigt för ekonomins skull men jag behövde verkligen byta jobb. Jag trivs jätte bra men som sagt det är svårt att få ihop pusslet. Jag letar mig fram till en ny rytm och det verkar ta lite tid.
Kram
Jag är alltid så förvånad att folk åker rulltrappa/rullband NEDÅT även om det finns en vanlig trappa parallellt. Beror det på ledbesvär så är 98 % av Luleås befolkning väldigt drabbad.
Själv tar jag trapporna både upp och ner om det är möjligt. Och tänk … Jag kan öppna dörrar med armkraft också.
Jag gör som du går både uppåt och neråt. Men jag har också noterat att många inte gör det. Sedan betalar de dyrt på gymet för det som kan fås gratis i vardagen. Det är så mycket jag inte förstår.