Skördetid

Det är en sak att peta ner frön i jorden och få dem att gro och en helt annan att ta hand om det som kommit upp. Det första är faktiskt väldigt enkelt men det andra desto svårare. Jag har först nu förstått att det kan vara bra att ha en plan. En plan så att man redan innan man petar ner fröet har funderat på vad man ska göra med det när det blivit en fullvuxen grönsak.

För mig (som i vissa fall är lite långsam) har det tagit flera år att förstå att man inte nödvändigtvis måste så hela påsen med frön samtidigt. Att det faktiskt finns en poäng med att så lite då och då. För på så sätt kan man skörda en längre tid och inte stå där med ett helt hav sallat som man inte hinner äta upp eller ta hand om.

Nu kan det låta som om jag knäckt koden och så är det inte alls. Det mesta sådde jag ungefär samtidigt och det mesta är skördeklart ungefär nu! I kväll har jag jobbat på för att ta hand om det vi skördade i helgen. Jag har gjort squashplättar, sambal oelek och tomatsås. Morötterna och rödbetorna står fortfarande i en kasse i köket och väntar på att bli omhändertagna. I skafferiet ligger spetskålen och vitkålen och väntar på sin tur. Det enda jag sådde i omgångar var sallat så det har jag skördat nu i helgen vilket känns väldigt lyxigt. Till nästa år ska jag fundera mer på hur jag ska lagra och hur jag ska sprida ut det så att skördesäsongen blir längre. Tänk att det alltid ska vara så mycket att tänka på.

Min första egenodlade vitkål

PS: Jag fick lite regn på mig när jag cyklade till jobbet idag men undkom den värsta störtskuren. DS

Tisdag

Tur att jag kunde gå ut en sväng på lunchen och njuta av hösten. Det var innan det började regna, eller kanske efter att det slutat. Liksom mittemellan för sedan började det regna igen. Rätt klädd är det härligt att gå i ett stilla höstregn. Få se om det känns lika härligt imorgon bitti vid 7 när jag ska cykla till jobbet.

Sommar 2021

Sommaren 2021 kom och gick. jag tror aldrig jag tillbringat så lång sammanhängande tid på torpet. Det var helt fantastiskt att få landa i lugnet.

Men helt stillsamt har det inte varit. Vi har bland annat målat både härbret, nybygget och så det nya huset som blev byggt i sommar, skjulet. Så här såg det ut när vi målade härbret. En oväntad rökeffekt blev det på slutet när Calle inventerade sina gamla lajvsaker.

Sedan har jag pysslat en hel del med mina odlingar och fört en ojämn kamp mot sniglarna och kålfjärilarna. Det är irriterande att de gillar samma saker som jag. Men några riktiga kålhuvuden har det blivit som jag är riktigt stolt över.

I sommar har jag försökt att begränsa mitt datoranvändande vilket faktiskt inte varit så svårt som jag trodde. Istället för blogginlägg har jag pysslat om trädgårdslanden och njutit av naturen.

Det jag har gjort är att fortsätta lägga upp en bild om dagen i blipfoto. Blir du nyfiken så kan du kika in på min sida på blipfoto. Nu har jag lagt upp en bild varje dag i 2015 dagar i rad.

Men nu är vardagen igång, det lukta löv och höst när jag cyklar iväg på morgonen och det finns en ny skärpa i luften även om det fortfarande är ganska varmt.

Jag lovar inte bot och bättring och många fler inlägg men kanske att det kan glimta till lite då och då här inne, det är nog den mest realistiska nivån just nu.

Kaprifol

En underbar blomma att både älska och hata. Den är vacker och doftar ljuvligt men den sprider sig också ohämmat. Slingrar sig runt ungträden och skär djupa skåror i barken. Den har ett gigantiskt nät av rötter som stäcker sig mycket längre än man kan ana. Vi har den snart i hela backen ner mot sjön. Vi drar och drar upp rötterna men det verkar som om den växer fortare än vi klarar av att dra upp den. Det är tur att den i alla fall doftar gott när den blommar. Aklejan sprider sig också men tar inte över och hotar ingen annan så den låter vi vara.

Nära i det gröna

Undersöker färgen grönt. Försökte ta en bild på brännässlor där jag tänkte förmedla det stickiga och ogästvänliga med dem. Det gick inte. Grönt är en lugn, harmonisk färg och det verkar omöjligt att ta en bild som är grön och oharmonisk, stickig och bråkig. Men jag fortsätter att försöka.

Trädgårdsland

För många år sedan köpte jag Annas örtagård av min favorit kokboksförfattare Anna Bergenström. Det blev början på mitt odlingsintresse. Jag gjorde en kryddträdgård, en rund med kantsten runt om. Rundeln fylldes med timjan, lavendel, gräslök, isop, citrommeliss och malva. Länge kändes det fullt tillräckligt och jag var inte intresserad av att utöka med något mer. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände men helt plötsligt utökades trädgården med, två eller kanske tre lådor stora som pallkragar. Det var magiskt att se hur de små frön jag stoppade i lådorna kom upp som sockerärtor, sallad och morötter. Och det utan att jag egentligen gjorde något mer än att vattna någon gång ibland. Så såg det ut i några år men så utökades landet och blev en stor låda till med mer plats för sallad och nu även rödbetor. Sedan blev det två lådor sparris.
När sonen flyttade tillbaka till stan ”ärvde” jag hans odlingsplats. Där fanns plats för kål och vitlök.

Men allt låg opraktiskt utspritt utan någon riktig tanke. Förra året när vi lät göra nytt avlopp och tog ner ett antal träd blev plötsligt en tidigare helt oanvänd del av tomten möjlig att använda. Läget var bra med sol och nära till vatten. Så i en lerig slänt har nu en helt ny köksträdgård börjat ta form. Sex långa odlingslådor plus några mindre har det blivit. Ett rejält sparrisland med 30 plantor och gott om plats för blommor av både vilda och tama sorter. Det ska bli så spännande att se om det kommer att bli så där fint som jag drömmer om. Nu är det mesta är planterat så det är bara att vattna och vänta.