Lärkträd

Tidigare har jag tyckt att lärkträd är lite konstiga, att de inte riktigt hör till i skogen. I torpetskogen finns det ett antal lärkträd som planterades för rätt många år sedan och som nu vuxit sig ganska stora. Trots att de funnits där under en längre tid har jag aldrig riktigt närmat mig dem utan ignorerat dem och gått förbi utan att titta. särskilt noga

Idag gick jag nära. Lockad av deras brinnande oranga färg i ett i övrigt brunt och färglöst höstlandskap. Det var fascinerande att komma nära. Ännu satt många barr kvar på grenarna. De fick mig att tänka på dansande ballerinor, virvlande trots att de ännu satt fast förankrade i grenarna. Jag kände mig förälskad i dess skönhet och så innerligt glad att jag gick nära.

Ibland får man helt enkelt omvärdera det man tidigare tänkt och tyckt. Och visst har lärkträdet ett berättigande i alla fall i min skog.

Konsten att rensa

Mailboxen svämmar över, ibland känns det som om jag drunknar i olästa mail. Jag behöver bara lämna inkorgen obevakade en dag eller två så är inflödet näst intill ohanterligt. Ofta känns det helt ogörligt att hålla någon sorts ordning.

I tidernas begynnelse, dvs då för länge sedan när vi gick på kurs för att lära oss att skicka mail och jag oavsiktligt råkade skicka ett test-mail till alla på Stockholms läns landstings mail-lista. Då minns jag att läraren gav rådet att sortera mailen varje dag. Att man skulle ha olika mappar där man lade sådant som man av någon anledning ville spara på och att man sedan, när den sorteringen var gjord, utan förbarmande skulle kasta resten av mailen i den digitala papperskorgen. Jag har aldrig riktigt lyckats få någon ordning på det där. Mappar har jag gjort men jag vet inte längre vad som finns i dem, de känns som om mapparna är lika översvämmade som inkorgen.

Ofta tänker jag att jag skulle rensa och ta bort allt som inte längre är aktuellt. Men hur vet man att man inte plötsligt en onsdag kommer att behöva just det som stod i det där mailet som kom i dec för två år sedan.
Men allvarligt talat vad är det värsta som kan hända om jag slänger det? Förmodligen kommer jag inte att ha en aning om att jag ens har haft det och världen kommer inte att rämna ens om jag kommer ihåg det. Kanske blir det en aning besvärligt för en kort stund men det kommer troligtvis inte att komma i närheten av det besvär det är att ha en massa mail som svämmar över överallt.

Jag ska verkligen ska ta mig tid och rensa, jag tror att det kan frigöra både tid och energi. Förhoppningsvis även lite sinnesro och det kan man aldrig få för mycket av.

Skapa andrum

Visst är det ett vackert ord , andrum.
I Svenska Akademiens Ordbok läser jag: ”fritt rum, hvarigenom tillfälle till andning, tillgång till luft beredes; lufttillgång; gm fritt utrymme beredt tillfälle att andas. Man giorde med en jernstör andrum för elden rundt omkring Mijlan .., lagandes altid så at röken kunde gå ut gienom thesse hålen. Linné Gotl. 329 (1745);

I veckans avsnitt av Spanarna reflekterar Po Tidholm över den nya tekniken och hur vi använder den som en barriär mot vår egen tomhet. Den tillför hela tiden material som ska processas. Det gör att det inte finns något utrymme för att tänka egna tankar. Hans konklusion är att ”om det i framtiden ska skapas någon som helst konst eller om man ska tänka några nya tankar måste människan ta bort stimuli” . Vi behöver skapa andrum helt enkelt.

Från och med förra veckan är jag ledig på fredagar, jag har gjort plats för tankar och vila. Redan nu, efter endast två lediga fredagar känner jag att mitt utrymme har vuxit och att det finns plats att vara och inte bara göra. Vem vet det kanske också kan födas några nya tankar i mitt andrum.

Merlänna

Redo för vintervila

Efter dagens trädgårdsarbete börjar det se riktigt prydligt ut i trädgårdslandet. I den här delen av trädgården tänker jag odla vitlök, bönor och potatis. Vitlöken ska snart ner i jorden. Sen är det bara att hålla tummarna för att det blir en lika bra skörd nästa år som det var i år.

Jag fick ett gäng höstärtor av en odlings intresserad arbetskamrat. Vi har letat men inte hittat någon information om dem. Det enda vi vet är att de ska gå att sätta dem på hösten. Idag så petade jag ner ett gäng i jorden. Ska bli spännande att se om de kommer upp i vår.

Ett helt gäng blomlökar hann jag också få ner innan det blev mörkt. Känner mig nöjd med dagens arbete och lite mör i kroppen.

Nu är det bara pallkragarna kvar som ska fixas innan jag kan ta vinterledigt från trädgården och istället för fysiskt arbete ägna mig åt att planera.

Morgondimma

Trots att den inte går att ta på lägger sig morgonens dimma som en våt filt över kläderna. De små dropparna känns och glasögonen immar igen vid varje rödljus. Märklig känsla att sedan efter bara någon timme titta ut genom fönstret på jobbet och konstatera att det är en sagolikt vacker höstdag med strålande sol. Det är som en påminnelse om att inget tillstånd varar för evigt.

Att vara ledig är att göra något annat. Det är precis det vi pysslat med under mina fem lediga veckor. Även om mannen gjort det mesta har jag servat och varit behjälplig med det jag kunnat.

Så efter den här sommaren kan vi bocka av en hel del på vår ”att göra lista” för torpet. Vi har:
-Målat vindskivor på Härbret och Nybygget
-Kittat och målat 7 fönster
-Fixat inredning i trädgårdsboden
-Fixat det som vi nu kallar skafferitvätten så där finns skåp och bänk.
-Bytt golvet på altanen
-Oljat bryggan
-Renoverat taket till grillen
-Och sist men inte klart har vi rivit ut allt det ruttna trät i stora huset och håller på att ersätta med friska timmerstockar. Det blir en lite enklare knut än på övriga ställen men nu utan röta.

Nu har jag de sista dagarna i frihet men nästa vecka är det dags igen att grensla cykeln. Det känns som om det hade varit skönt med några fler veckor ledigt men nu är det som det är.