Vänner

Vänner

Vänner

I år är det 41 år sedan vi träffades första gången. Det var en etnologikurs på universitetet som förde oss samman. Sedan dess har vi följt varandra genom livet. Vi var fyra stycken från början men den fjärde finns inte bland oss längre mer än på så vis att vi pratar om henne och minns henne när vi träffas.
Jag är så tacksam för den här vänskapen. Det är speciellt med vänner man delar så lång historia med.
Det är så mycket som hänt oss på våra livsresor. Glädje, sorg och många, många underbara historier om allt och inget så som det är i livet. I dag hade vi en härlig lunch som varade i fyra timmar, vi har ju alltid så mycket att prata om.

Helg

Tillsammans var ledordet för min lördag. Jag har varit på Fotografiska med en vän. Det var givande att se  Nick Brants berörande utställning tillsammans.  Om du har möjlighet att se den, gör det!
Du kan också lyssna på Nick Brandt på  F Talk med Nick Brandt. Det här samtalet gjorde han i samband med öppningen av utställningen, här får man höra historierna bakom flera av bilderna.
Att se på fotografier tillsammans med någon som liksom jag har ett intresse för bild var väldigt givande.  Det är också så fantastiskt med vänner. Man kanske inte ses så ofta men man plockar upp tråden och fortsätter nysta från där man var. Tack Nilla för en härlig dag tillsammans.

Sen har jag fotograferat fler duvor. Det verkar vara mitt nya tema. Duvbilderna hittar du bland mina Blipfoton.
Tomaterna som bildat en skog i fönstret här hemma är nu omplanterad i större krukor och placerade utomhus. Täckta med fiberduk hoppas jag att de överlever det kärvare klimatet.
Ja det är ungefär så mycket som ryms en lördag. Imorgon är en ny dag och innan den kommer lyssnar jag på Bo Sundström och Frida Öhrn. Det är vackrast när det skymmer….. av Pär Lagerkvist

Utsikt


 

Djup

Och så blev det dags för julbord med jobbet. Ett julbord som gick vidare till annat ställe. Där läxade min fantastiska arbetskamrat upp de män som hade synpunkter på att vi kvinnor hördes. En guldstjärna till henne. Sedan fortsatte en del av oss till ytterligare ett nytt ställe där samtalen fördjupades  till de avgrundsdjup som vi människor kan ställas inför. Nakna och blottlagda delade vi det svåra med varandra, det som är livet. Det blev en fantastisk kväll och jag känner mig ödmjuk och rik som fick vara en del av det.

Maskros

Geting


Idag har jag tillbringat en hel del tid med att försöka fånga en geting på bild. Det var lättare sagt än gjort och hon blev tillslut en smula irriterad på mig, jag tror att hon tyckte att jag var väl närgången.  Jag ville ta en bild  precis när hon kröp ur boet, men trots att jag kunde se att hon var där inne var hon högst ovillig att lämna sina larver.  Nu när vi tillbringat så mycket tid, om inte tillsammans så i alla fall näst intill, känns det som om vi är en smula bekanta, getingen och jag. Gissar att det är en väldigt ensidig känsla och att hon inte alls skulle hålla med om det.

Geting 1