Vänner

Helg

Tillsammans var ledordet för min lördag. Jag har varit på Fotografiska med en vän. Det var givande att se  Nick Brants berörande utställning tillsammans.  Om du har möjlighet att se den, gör det!
Du kan också lyssna på Nick Brandt på  F Talk med Nick Brandt. Det här samtalet gjorde han i samband med öppningen av utställningen, här får man höra historierna bakom flera av bilderna.
Att se på fotografier tillsammans med någon som liksom jag har ett intresse för bild var väldigt givande.  Det är också så fantastiskt med vänner. Man kanske inte ses så ofta men man plockar upp tråden och fortsätter nysta från där man var. Tack Nilla för en härlig dag tillsammans.

Sen har jag fotograferat fler duvor. Det verkar vara mitt nya tema. Duvbilderna hittar du bland mina Blipfoton.
Tomaterna som bildat en skog i fönstret här hemma är nu omplanterad i större krukor och placerade utomhus. Täckta med fiberduk hoppas jag att de överlever det kärvare klimatet.
Ja det är ungefär så mycket som ryms en lördag. Imorgon är en ny dag och innan den kommer lyssnar jag på Bo Sundström och Frida Öhrn. Det är vackrast när det skymmer….. av Pär Lagerkvist

Utsikt


 

Djup

Och så blev det dags för julbord med jobbet. Ett julbord som gick vidare till annat ställe. Där läxade min fantastiska arbetskamrat upp de män som hade synpunkter på att vi kvinnor hördes. En guldstjärna till henne. Sedan fortsatte en del av oss till ytterligare ett nytt ställe där samtalen fördjupades  till de avgrundsdjup som vi människor kan ställas inför. Nakna och blottlagda delade vi det svåra med varandra, det som är livet. Det blev en fantastisk kväll och jag känner mig ödmjuk och rik som fick vara en del av det.

Maskros

Geting


Idag har jag tillbringat en hel del tid med att försöka fånga en geting på bild. Det var lättare sagt än gjort och hon blev tillslut en smula irriterad på mig, jag tror att hon tyckte att jag var väl närgången.  Jag ville ta en bild  precis när hon kröp ur boet, men trots att jag kunde se att hon var där inne var hon högst ovillig att lämna sina larver.  Nu när vi tillbringat så mycket tid, om inte tillsammans så i alla fall näst intill, känns det som om vi är en smula bekanta, getingen och jag. Gissar att det är en väldigt ensidig känsla och att hon inte alls skulle hålla med om det.

Geting 1