Blogg

Mono Monday

Idag var temat ”Favorit minne”. Jag har tre minnen som kommer högt upp på min lista och det är födelsen av mina tre barn.  Det är otroligt att den yngsta redan fyllt 21. Här är en bild på de kläder som barnen hade på sig när vi lämnade BB. Den med Kalle Anka figurer på var det storasyskonen som valt ut. 

Förövrigt är det spännande det här med minne. Ett som är helt klart är att minnet inte alls är att lita på men i fallet med mina barns födelse är jag helt säker på att det är sant. 

Kompost

Satt och tittade på Instagram idag och slogs av alla vackra bilder och vänliga ord. Är det verkligen så som vardagen ser ut hos er andra? Jag är inget undantag i detta fall utan publicerar också sådant som jag tycker ser fint eller roligt ut och duckar för det där allvarliga och svåra. Men nu kände jag en längtan efter gräl, tårar och arga barn med rinnande näsor. Sedan fick jag en sådan lust att publicera bilder på sopor och skräp som en motvikt till allt det där fina. Det blev en bild rätt ner i kompostpåsen som på inget sätt motsvara det som jag egentligen var ute efter. Lite deppigt att till och med kompost kan vara vackert men man kan inte få allt här i världen. 

 

Att ge plats

Varje sommar när jag kommer hem från torpet slås jag av känslan att jag har för många saker här hemma. Jag har funderat en del över vad alla prylar vi tror oss behöva gör med oss. Ofta tror jag att våra saker tar mer energi än de ger. Att röja och göra sig av med saker är att göra plats och rymd både fysiskt och i tanken. Det är att skapa ett utrymme att andas i precis så som man gör i yogan.

Under en ganska lång tid har jag tänkt städa i garderoberna i sovrummet. Ta ut allt och sedan bara stoppa tillbaka det som jag använder. Det har känts som om mina knökfulla garderober suger i sig av min energi på något mystiskt sätt.

Igår grep jag mig äntligen an projekt garderobsstädning. Det är inte klokt så mycket kläder som rymdes i garderoberna. Sådant jag aldrig använder och sådant som jag glömt att jag har trängdes med favoriterna i en salig röra. Jag riktigt skämdes när jag såg hur högen med alla kläder växte på sängen. Hur är det möjligt att allt det här hittat vägen in i mina garderober. Jag insåg att det skulle ta åtskilliga veckor innan jag hade använt alla de plagg som låg där i högen. Där fanns kläder jag tycker om men aldrig tar på mig, det är något med den som inte riktigt känns bra. Där fanns kläder som krympt i garderoben och inte längre passar, men jag har vägrat erkänna det. Där fanns kläder jag aldrig gillat men betalat dyrt för och därför har svårt att göra mig av med. Det fanns kort sagt en förfärlig mängd med kläder.

Nu finns där fortfarande många kläder i mina garderober men jag har koll på dem alla. Jag har rensat ut det jag aldrig använder, de som känns fel och det som är för litet. Jag har ordnat och sorterat och kan nog säga att det aldrig varit så prydligt i garderoberna som nu. Och det känns som om jag har skapat lite mer rymd här hemma, gjort plats för andetaget helt enkelt.

Sensommar

Förra helgen var det äntligen dags för vårt sensommarkalas på Torpet. Vi firade att torpet nu varit vår familjs ägor i 70 år. 1947 ett mycket spännande år på många sätt vilket vi naturligtvis uppmärksammade i den traditionella frågetävlingen. (Faktiskt så spännande att Elisabeth Åsbrink skrivit en hel bok om året, 1947 heter den så klart). Frågetävlingen kompletterades detta år med flera lekar. Jag vet inte om det var lekarna som gjorde årets fest så ovanligt lyckad men jag vill gärna tro det. För lyckad blev den och gästerna deltog i alla upptåg med liv och lust. Maten var god, gästerna trevliga och vädret visade sig välvilligt. 

Söndagen var varm och solig som en sista sommarhälsning. Jag skördade fänkål och bönor innan vi gav oss iväg mot stora staden. Sedan följde en ganska hektisk vecka med många roligheter. Onsdagkvällen var ljum och vacker och jag tog en lång promenad hem genom staden efter att varit borta på middag. 

Nu i helgen har jag ägnat mycket tid åt att försöka fotografera splash när något faller ner i ett vinglas. Roligt, blött och lärorikt. Det ska bli ett bidrag till nästa etapptävling i klubbmästerskapet. Temat är fadäs, inte helt enkelt att fånga på bild. Man får lämna in tre bilder och nu har jag äntligen två klara. Den tredje är inte färdigtänkt ännu men jag har ju två dagar på mig så det ska nog ordna sig med det. 



Tiden är bara ett ord

Men trots det känns den, i alla fall just nu,högst påtaglig eller så är det snarare så att det är bristen på den som märks. Det finns inte tillräckligt av den helt enkelt. Kan man kanske köpa till lite extra någonstans.  Det här är något att filosofera vidare på. jag tar det som min sovtanke för nu är vakentiden för idag på upphällningen. 

Kryp

Om man tittar noga så ser man att det kryllar av liv var helst man försöker sätta ner fötterna. Trots det är de där små varelserna inte alls lätta att fånga på bild. Gräshoppor och syrsor skuttar iväg precis när man ska knäppa av. Fjärilarna fladdrar snabbt iväg för att inte tala om humlor, bin och allt vad de heter. Jag har försökt fånga dem i flykten men klarar inte alls av att få dem skarpa. Inser att här finns ett klart förbättringsområde. Öva och öva är helt enkelt det som gäller. 

Här är några av alla de som fastnat på plåten den här sommaren.