Blogg

Upptagen med annat

Eller kanske snarare upptagen med inget. Tar mig tid att vara frånkopplad. Tar mig tid att vara utan mobil och internet. Tänker att jag är på avgiftning och långsamt hittar tillbaka till tystnaden och det där mellanrummet jag tjatar så om. Det tar tid att ingenting göra. Det tar tid att landa och hitta tillbaka till orden bortom de snabba kickarnas värld. Jag har små svarta anteckningsböcker som det börjar bli dags att fylla med funderingar igen. Så som jag gjorde förut innan allt det där digitala på allvar fick mig i sina klor. Jag kommer inte att stänga av eller stänga ner utan (som du redan märkt) bara vara lite mer sparsam med tiden här i den virtuella världen. Sticka klart kofta nummer två, läsa klart en hel drös med böcker och skriva ett och annat inlägg när andan faller på.

Fortfarande paus

Boken Yes är utläst. Den stämmer till eftertanke, där fanns mycket att fundera över. Det är väl hög tid att jag börjar tänka på hur jag vill leva mitt liv, vad jag vill ägna mina återstående dagar till. Jag vet att jag är lyckligt lottad som har utrymme att fundera över det. Det märkliga är att trots att jag verkligen har en paus blir det inte mycket tänkt. Dagarna följer någon sorts lunk och det borde finnas hur mycket utrymme som helst att tänka de där djupa tankarna, att fundera och filosofera. Men det blir morgon och vips är det kväll. Kanske att en del av energin går åt att fundera på annat, sådant som jag egentligen inte kan göra så mycket åt.

Uppkopplingen här på torpet är inte den snabbaste så därför blir det inte många inlägg. Det finns roligare saker att ägna sin ledighet åt än att sitta och stirra på skärmen som långsamt, långsamt kopplar upp.

Men lite blir gjort även om det går långsamt. Nya gardiner i härbret. En sommarkofta färdig-stickad och en ny på gång. Lite blåbär är plockade. Röjer i backen ner till sjön. I år för vi krig mot kaprifolen som ligger som ett täcke på marken och långsamt sprider sig över ett allt större område.
Vattnar, skördar och fotograferar. Och det är väl det som är semester.

Paus

Att ta en paus behöver inte betyda att man latar sig, inte ens att man är lat. Att ta en paus kan vara att göra något annat än det som man vanligtvis sysslar med. Det kan också vara ett smart sätt att lösa problem, som att sova på saken. Inte så sällan kommer svaret när vi sysslar med något annat.

Just nu tar vi en paus, yngsta dottern och jag. Vi matar höns, vattnar grönsaker, gräver och planterar. Vi löser korsord, stickar och läser böcker. Vi är långt ifrån sysslolösa men paus har vi. Paus från allt det där vanliga. Och vi njuter av att få göra saker i vår egen takt. Att skrota runt utan krav på att det ska bli resultat.

Jag har två böcker som jag tänker läsa i sommar den ena är ”Yes! Därför köper vi det vi inte behöver av Katarina Bjärvall (jag har läst den förut men känner att jag behöver läsa den igen). Den andra boken heter Paus – Konsten att göra något annat av Patrik Hedenius. Det känns så bra att få fundera kring viktiga saker när jag sitter i blåbärssnåren och plockar blåbär. Eller när jag stickar vidare på sommarkoftan, efter som man tänker så bra när man arbetar med händerna.

Det är sommar på torpet

Sommar

Så sitter jag här mitt i sommaren. Jag kom i förrgår nästan mitt i natten. Det var en sådan magisk sommarkväll. Varmt stilla och tyst. Det enda ljud som hördes var myggornas surrande. Efter att ha satt på vattnet och packat upp satte jag mig på trappan med ett glas vin och lyssnade på stillheten.

Juninatt

Jag tycker om när vi är fler på torpet men det är också härligt att någon gång få vara alldeles själv. Speciellt trevligt när jag vet att jag kommer att få sällskap inom kort. Då kan jag verkligen njuta i min ensamhet.

Nu är vi två här på torpet och stillheten har bytts mot ett betydligt högre surr än myggornas. Det är mannen som kör med röjsågen i backen. Det låter illa och eftersom han klokt nog har hörselskydd hör han inte när jag gastar att han inte får gå löst på den del av tomten där jag har satt sommarblommor. Nåja det är en värdslig sak, blommorna kommer förhoppningsvis upp nästa år.

Så låter vi dagen gå, badar lite, läser lite, stickar lite och lyssnar på Sommar i P1. Och det är precis så som jag tänker att sommaren ska vara.

Min båt har fått en boj.

Visst har vi tid

Jag har så många tankar om tid på olika sätt som jag av och till går och grunnar på. I år är det 20 år sedan Bodil Jönssons bok ”Tio tankar om tid” kom ut. Fortfarande lika aktuell och väl värd en omläsning, om man har tid. I genomsnitt varar en människas liv 30000 dygn, skriver hon. Så nog hinner man med både att läsa och att ha lite tråkigt. Det borde till och med finnas utrymme för att gå lite långsammare, tänka efter lite mer och för att vara lite onyttig. För att bejaka lättjan och lättsinnet i höghastighetens tidevarv. Det kan komma väl till pass och vara en smula enklare så här i sommar- och semestertider. Utmaningen är att hålla kvar känslan när hösten kommer och inte rusa på i sina gamla hjulspår. I dag är fösta dagen på resten av ditt tidskapital så passa på att utmana dig lite. Prova att göra saker på ett annat sätt. Gå en annan väg till jobbet, ät något nytt till frukost eller ta lite större plats än du brukar. Vem vet, det kanske börjar hända oväntade spännande saker om du vågar försöka

Följ en ny stig, få en ny utsikt och vem vet kanske också en ny insikt.

Lätthet

Framför mig går en pappa och hans son. Sonen går inte, han skuttar fram. Klockan är halv åtta på morgonen och jag känner mig långt ifrån skuttsugen. Funderar på när den där känslan av lätthet och spring i benen försvann. Gissar att det hände gradvis utan att jag egentligen märkte det. Så som alla de andra tecknen på att åren gått. Inser att jag saknar det, skuttet i benen. Försöker mig lite försiktigt på att göra några hoppsasteg det känns inte lätt utan bara fånigt men kanske jag kan öva upp mig. Förhoppningsvis går det lite lättare för varje gång jag provar.

Kontraster

Med ”Tankar för dagen” i öronen och stängda ögon skapar jag ett eget rum i morgonrusningen. Ett utrymme där jag är den enda invånaren. En inre plats att vila i innan dagen på allvar bryter ut. Jag förundras så över kontrasterna i mitt liv. Land, stad, ensam, tillsammans och längtar ofta efter stillhet men har svårt att vara stilla.

Så blev det fredag och vi for till torpet. Från samverkansmöte med ledningen till fågelsång och hårt kroppsarbete. Här funkar inte finkostymen, det är arbetskläder som gäller. I fredags fick vi hjälp att ta ner flera träd. Härligt att de nu är nere på backen men det återstår väldigt mycket hårt arbete för att röja upp. Mannen, som efter senaste trädfällningen drabbats av tennisarmbåge avstår vänligt men bestämt från motorsågsaktiviteter. Så det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång. Efter en hel dags kroppsarbete är jag inte helt säker på att jag kommer att kunna ta mig ur sängen imorgon. Jag har redan träningsvärk. men vi har kommit en bra bit på väg och jag vet hur man hanterar en motorsåg vilket länge stått på min lista att lära mig. Betydligt tyngre än man skulle tro och då har jag bara hanterat den lätta elsågen.

Mellan varven måste man sätta sig och vila lite. Då har jag noterat att blåmesen fortfarande huserar i holken vid härbret. Att sädesärlan har återtagit sin vanliga boplats under skorstenen och att i holken bakom huset är det troligtvis en flugsnappare som bor. Inte helt säkert om den är grå eller svartvit. Och fortfarande bråkar talgoxen med dem. Det är spännande det här livet på landet.