Jag läste SVD:s under strecket för några dagar sedan, det handlade om Tove Jansson. Fastnar för en mening där Kristoffer Leandoer skriver: ”Genom hela hennes författarskap återkommer frågan om avstånd, det rätta avståndet till andra människor (som alltid visar sig vara lite längre än man kunnat tro…).” Jag har genom åren haft flera av mina allra käraste på avstånd. Ibland väldigt stort och ibland något kortare. Jag vet inte riktigt vad det har gjort med mig men jag tänker ofta att jag är bäst på relationer när de är på distans. Det är som om relationerna (eller är det kanske bara jag) mår bäst med lite luft i systemet. Men kanske är avståndet bara en nödvändighet om man samtidigt har möjlighet att komma nära. Som den känsla av frihet, vetskapen om att man har en bil utanför på gatan, skänker. Man behöver inte använda bilen det är tanken på att det är möjligt som skänker frihetskänslan. Så kan ensamheten, avståndet, vara den lyx man kan unna sig om där också finns någon eller några som man har möjlighet att vara riktigt nära.
Kan helt klart känna igen mig i dessa tankar. Det är nog s jag också fungerar.
Kram!
Så spännande att jag inte är ensam om det.
Kram
Fantastiskt vacker bild med människan på klippan vid havet!
Bilden är tagen på Landsort när vi var där med min fotoklubb. Dimman låg kvar till mitt på dagen vilket bidrog till en lite magisk känsla.
Så glad jag blir at du tycker om bilden.
Trevlig söndag hälsningar Kersti