Eller kanske snarare upptagen med inget. Tar mig tid att vara frånkopplad. Tar mig tid att vara utan mobil och internet. Tänker att jag är på avgiftning och långsamt hittar tillbaka till tystnaden och det där mellanrummet jag tjatar så om. Det tar tid att ingenting göra. Det tar tid att landa och hitta tillbaka till orden bortom de snabba kickarnas värld. Jag har små svarta anteckningsböcker som det börjar bli dags att fylla med funderingar igen. Så som jag gjorde förut innan allt det där digitala på allvar fick mig i sina klor. Jag kommer inte att stänga av eller stänga ner utan (som du redan märkt) bara vara lite mer sparsam med tiden här i den virtuella världen. Sticka klart kofta nummer två, läsa klart en hel drös med böcker och skriva ett och annat inlägg när andan faller på.