Nya färdigheter

Jag hade nästan glömt hur tillfredställande det är att lära nytt. Den där känslan när man helt plötsligt förstår det man inte förut begripit och när man lyckas bemästra det som tidigare tett sig helt omöjligt och obegripligt.

För många år sedan hamnade jag och några kollegor i en situation där vi behövde arbeta med excel-formulär. Vi hade inte mycket tid och ingen av oss behärskade excel. Uppgiften blev i mångt och mycket en kamp med redskapet istället för att ägna tid åt det som var vår egentliga uppgift. Vi svor och förbannade och jag tänkte att jag ska aldrig någonsin använda excel igen. Men man är väl inte sämre kvinna än att man kan ändra sig. Så för något år sedan, när tillfälle gavs, anmälde jag mig som medhjälpare när det gällde statistiken på mitt arbete (som förs i excel-formulär). Bara för att jag verkligen inte kan. När min kollega som hade huvudansvaret slutade stod jag helt plötsligt ensam i detta som först tedde sig helt oöverstigligt och ointagligt. Men bit för bit klarnade det och sakta bemästrade jag det som tidigare verkade omöjligt. Och till min stora förvåning tycker jag att det är väldigt roligt.

Utsikt från mitt arbetesrum på jobbet

Fånga fåglar i rörelse på bild

Att fotografera fåglar i flykten var svårare än jag föreställt mig. Jag tyckte att jag hade alla förutsättningar det vill säga:
1. Jag hade fåglar som flög hit och dit framför kameran.
2. Ett hyfsat bra objektiv och en bra kamera.
Men det som fattades var ljus. Tillräckligt med ljus för att ha ett lågt ISO =brusfria bilder. Ett stort skärpedjup = stort bländartal och snabb tid = för att få fåglarna skarpa. Mina prylar var helt enkelt inte tillräckligt bra för att få till det. När jag hade snabb tid och stort bländartal var jag tvungen att öka ISO så mycket att bilderna blev (i mitt tycke) alldeles för brusiga. Jag tog förfärligt många bilder utan att lyckas. Här nedan är några av alla suddiga fåglar i rörelse och en stillasittande skarp.

Torpliv

Vi är på landet och efter operation ”stänga mössen ute” kan vi med glädje konstatera att mössen det här året håller till någon annanstans.
Vi gör inte mycket vilket var själva meningen med vår torpvistelse. Vi läser, eldar, promenerar, bär in ved, mycket ved och så stickar jag medan mannen löser korsord. Helt plötsligt blev det fart på stickorna igen efter flera år i träda. Kanske är det för ansträngande att ingenting göra. Resultatet hittills är ett par vantar som blev klarar lagom till nyårsafton.

Idag årets första dag bjöd på strålande sol en sol som faktiskt värmde. Någon snö finns inte kvar men isen ligger blank på sjön. Jag kollade och den är nog i alla fall ca 4-5 cm tjock, jag provade inte att gå ut på den, trots att grannens pojkar åkte skridskor på sjön igår kändes det lite osäkert.
Jag har sett en del fåglar i körsbärsträdet. Talgoxe, blåmes, liten hackspett och en domherre (hona) är de jag lyckats identifiera.
Fotograferat har jag också gjort en del så länge ljuset tillåter. Det finns mycket vackert även om färgskalan är mest grå med inslag av grönt.

Så mycket mer händer inte här där det mest spännande är vad vi ska hitta på att äta till middag. Och just nu känns det alldeles nog med den typen av spänning.
Om man trycker på bilderna blir de större och lite bättre.

Dan före dan före dan

Det känns helt fantastiskt att vara ledig, nästan lite overkligt faktiskt. Ingen väckarklocka som ringer och inga måsten i almanackan bara en hel rad tomma dagar att göra vad jag vill med. Tänkte börja med att komma i säng tidigt och ligga och läsa precis så länge som jag vill. Eller kanske snarare precis så länge som det tar innan jag somnar med boken på magen. Så kan man också göra när man är ledig.

Det är något med mörkret…

…som gör att man bara vill kura inomhus med en bra bok och en fylld tekopp framför brasan. 

Vi laddar för julbak i helgen
Och smygbörjar julen med en pytteliten adventsgran hämtad från torpet.
Drog upp den med rötterna så den får stå i en hyacintvas. 

Torpetskogen

Det dryper av fukt och tystnaden går nästan att höra.  Jag anar närvaron av dem jag inte kan se. Knytt och troll, älvar och vättar. De kurar under stenar och bakom träd. De iakttar utan att göra något väsen av sig. De vet att jag vet och vi lämnar varandra ifred, den här mulna, regntyngda dagen i december. 

1000 bilder

Idag har jag publicerat 1000 bilder på Blipfoto. 1000 dagar i rad har jag lagt upp en bild om dagen. Känner mig faktiskt lite stolt över det. Jag firade med att öva på att ”måla med ljus”. Roligt men inte så lätt som man kan tro. Så här blev resultatet.

 

 

Filosofiska rummet

Jag har lyssnat på filosofiska rummet och avsnittet ”Jag mäter-alltså finns jag”.  Här berättar filosofen Jonna Bornemark om sin bok ”Det omätbaras renässans” där hon funderar över vad som händer med människan när allt ska gå att mäta.  Jag har också funderat en hel del på det även om jag inte har tagit avstamp i några filosofer.
När vi inom vård och omsorg började anamma begrepp som beställare och produktion hände det något med vårt arbete. Det är inte samma sak att bygga en bil som att vårda sjuka människor. Vad är man producerar? I min del av vården är man inte ens sjuk, man har en funktionsnedsättning som är livslång och inte går att fixa till. Däremot fixar vi tillsammans drägligare levnadsvilkor och det kallas att producera. Helst ska vi också producera ett antal öga mot öga möten med patienterna, många möten men inte så långa. Vad de där mötena innehåller är inte så noga, det är kvantiteten som räknas. Nu är det så att många av de jag möter behöver mycket tid. Sällan finns det några färdiga lösningar utan man får prova sig fram. Dålig ekonomi helt enkelt. Precis som de där barnen som inte klarar godkänt i skolan. De som trots stöd drar ner skolans totala resultat och som gör att man som förälder kanske söker sig till en annan skola med bättre resultat. Det är lätt att de som kostar tid och resurser blir de som ingen vill ha på  sitt bord.  Medmänsklighet, förtroende och empati pratar man väldigt lite om desto mer om vårdprocesser. Ofta känns allt som en massa ord utan innehåll och jag tänker att kejsaren är naken.