Franska Polynesien I

Ganska möra efter 28 timmars resa landade vi på Tahiti natten mellan den 28 feb och 1:a mars. 

Tahiti är den största ön i Franska Polynesien och ligger i ögruppen Sällskapsöarna. Där finns huvudstaden Papeete och de flesta av Franska Polynesiens 264 000 invånarna(ca 70%) bor där.

Bilden är lånad från Google Earth och pilen visar på den pyttelilla röda pricken som är Tahiti

Franska Polynesien är ett franskt utomeuropeiskt förvaltningsområde som består av ca 130 vulkanöar och atoller, varav 67 är bebodda). De är indelade i fem ögrupper och utspridda på en yta av 2 500 000km2 i Stilla havet. Den totala landarealen är på 4167 km2 (Stockholms län är 6 519 km2). Området ligger ca 4 600 km nordöst om Nya Zeeland och ca 6 000 km sydväst om Mexico. 
Invånarna är franska medborgare och har en egen lokal beslutande församling, dit ledamöterna väljs via allmänna val. 

Karta från lonley planet

På Tahiti

Vi tillbringade sex dagar på Tahiti som består av två delar Tahiti och Tahiti-iti båda med varsin vulkan i mitten. Att det ligger en vulkan i mitten gör att huvudvägen går runt ön och det mesta är koncentrerat till stränderna. Huvudvägen runt Tahiti är ungefär 11 mil lång så vi hann med flera att köra flera varv under de dagarna vi var där. Vi bodde i Faaone, det enda ställe på Östkusten som hyrde ut boende. I boendet ingick strand och väckarklocka i form av de tuppar som finns överallt på ön.

Här står vi på Tahiti iti och tittar ut över Tahiti.

Som syns på kartan går det inte att köra runt Tahiti-iti . En dag åkte vi till Tautira för att äta lunch. Det hade också stora delar av Tahitis Harley Davidson åkare gjort. Alla hade hjälm men förövrigt var, i alla fall en del klädsel något annorlunda från vad vi är vana vid här hemma.

Under dagarna på Tahiti han vi göra en hel del förutom att bada.
Vi besökte vi den botaniska trädgården och jag blev förälskad i Lotusblomman. Vi tittade på fört ett vattenfall och sedan trotsade vi en avspärrning och gav oss upp i bergen för att komma till ytterligare två. En olydnad som betalade sig i en mycket vacker upplevelse och total avsaknad av turister. Vi tittade på Vattenträdgården vid Vaipahi och därifrån gick vi en av vandringslederna. Det är spännande att tvärt emot här hemma så tar lövträden slut och ersätts av barrträd när man kommer högre upp på berget.
Utspridda över hela ön är de mest synliga resterna av den gamla tahitiska kulturen heliga platser så kallade marae. Här måste man passa sig så man inte stör, det kan få samma följdverkning som att stöta sig med de små underjordiska här hemma.
Temperaturen var hela tiden någonstans mellan 30 och närmare 40 grader. Vi badade så fort vi kom åt men aktade oss noga för att inte bränna oss. Ett betydligt kallare bad än de vi tog i havet tog maken i Maraá grottorna. Här fanns tydliga avspärrningar och skyltar som skulle hindra människor från att bada. Men som du ser på bilden var han inte ensam om att trotsa det förbudet. Det var faktiskt fler människor innanför än utanför avspärrningen.

Franska Polynesien

Varmt, sol, regn och absolut underbart. Vi har vandrat både på Tahiti och Moorea, uppåt och uppåt genom regnskog och barrskog. Vi har tittat på botaniska trädgården, vattenfall och utsiktsplatser. Vi har provat ananasvin och badat i havet. Vi pratar franska men inte så mycket som vi önskar att vi kunnat (tack Google translate). En sak som blir tydlig när det hela tiden är över 30 grader det är att man måste trappa ner på tempot. Visst märkte vi det i somras men här och nu blir det en påminnelse om att det finns en annan rytm. Att sitta och titta ut över havet och just inte göra något annat är det bästa. Det enda som inte är riktigt skoj är alla myggor som sticks trots myggspiraler, myggnät och myggmedel. Men man kan leva med kliet när man plaskar i oceanen märks det nästan inte alls.

Moorea
Solnedgång Tahiti

Paradiset

Det är inte så lätt som man kan tro att gå från ett ruggigt Stockholm med runt 0 till ett solig Tahiti med +30. Tro inte att jag klagar men jag visste inte att man kan svettas så mycket. Det är tur att Stilla Oceanen ligger bara några meter härifrån så man får lite svalka emellanåt. Svårt är det också att tona in sig på rätt tid. Men vi gör vårt bästa för att hålla oss vakna och sova när det är natt. Vi bor på det enda hotellet på östsidan av ön. Hotellet består av tre små bungalows på stranden av oceanen. I den ena bor vi, den i mitten är tom och i den tredje bor en svensk. Hur sannolikt är det? En svensk som inte mår så bra och som vid första mötet berättade allt utom sitt namn.

Jag försöker att gå ner i varv men märker att det minsann inte är det lättaste. Vi har lite att upptäcka och lite att strunta i. Kanske att ligga på stranden och läsa kan vara hela poängen med att åka långt bort. Så vi försöker att ta det långsamt och inte skynda, tror att det kommer att gå riktigt bra så småningom. Man blir ju, som bekant bra på det man övar.

Eftermiddagens utsikt

Halvvägs

Kroppen säger att det är dags att sova men tills vi bordar nästa flight måste vi hålla oss vakna. Lite vin och snacks i loungen på Lax hjälper och gör väntan uthärdlig. Vi har fyllt i formulär och visat våra fingeravtryck minst två gånger för att komma hit. Nu väntar vi på att åka härifrån. Ingen stress, soft pianomusik i högtalarna. Jag har semester!

Los Angeles

Resa

Varje resa börjar med ett första steg. Nu har vi packat klart och är redo för äventyret. Första steget tas imorgon. Mot varmare trakter.

Helg

Ny helg och nya möjligheter till både social samvaro och vila. Det känns som om helgerna duggar tätt nuförtiden, men det gör alls ingenting eftersom veckorna är tämligen intensiva. Jag ser fram emot en lång sovmorgon imorgon och sedan en utflykt söderut. Det känns som en lagom ambitiös plan.

Trevlig helg

Blå timmen

Det är vackrast när det skymmer skrev Pär Lagerkvist. Dikten återfinns i diktsamlingen Kaos från 1919 och har tonsatts ett antal gånger. På senare tid är det Bo Sundström som gjort en av de vackraste . Det är också en av de vackraste tider på dagen.

Blå himmel över Enskede Skola