Jag önskar att jag vore lite bättre på att gå på café. Bättre på att bara sitta där avslappnat som om jag hörde till. Köpa en kopp te och en kaka och sedan parkera i ett väl utvalt hörn av lokalen. Tjuvlyssna till samtalen, skriva anteckningar i huvudet som jag sedan kan använda i fyndiga, skarpsinniga blogginlägg. Det är trivsamt på cafét men jag blir snabbt rastlös. Inte pratar de speciellt mycket människorna omkring mig. Det blir nästan lite tråkigt. Smörgåsen var degig och kakan gick åt alldeles för fort. Jag väntar på att något ska börja men längtar hem, känner mig nästan lite ensam här bland de tysta tidningsläsande cafégästerna. Brottstycken av samtal från det angränsande rummet når mig. Det är obegripliga dessa ord helt utan sammanhang. Lugnet avbryts av ett telefonsamtal. Viskande förs det i detta stillsamma. Två damer bredvid gör sin hemläxa så mycket förstår jag, försöker klura ut vilket ämne det rör sig om men samtalet verkar halka iväg till med triviala vardagsuppdateringar innan jag hinner förstå och därefter tysnad. Precis när det börjar komma igång ett samtal måste jag gå. Men kanske jag kan komma tillbaka och träna mer en annan dag. Möjligen på ett café med godare smörgåsar.
Jag läser varje ord och formulering med nöje, och kvar finns det som kallas funderingar kring det skarpsinniga blogginlägget – och lite till 🙂
Tack för denna lilla stunden med stort innehåll!
Kram
Å tack för din fina fina kommentar. Det värmer!
Kram
Vilket härligt inlägg. Och kanske blir det fler cafébesök. För visst kan de vara trevliga och underhållande. Trist dock med en degig smörgås Men jag tror du kan hitta caféer med både fler pågående samtal och bättre smörgåsar.
kram!.
Tack. Jag får leta mig vidare vid tillfälle är säker på att det finns bättre fik både vad gäller förtäring och tjuvlyssning.
Kram
Det såg gammeldags trivsamt ut men jag brukar alltid bli besviken på smörgåsarna. Inte är dom billiga heller! När vi hade värdshus gjorde vi helst smörgåsarna på beställning, bara när det var mycket folk och större omsättning gjorde vi dem i förväg. Det gäller att välja ett bröd sm inte blir soggigt och mjukt i munnen. Jag har aldrig förstått svenskarna förkärlek för tekakor…Finns det baguetter så är dom också mjuka och fyllda med gegga. Haha, ja då förstår du varför jag sällan besöker cafe´, för kakor o sötsaker äter jag ju inte. Nu måste jag läsa vidare om tjuvlyssning
Man måste alltså välja sitt fik med omsorg inser jag.
Kram