Att få vara på torpet och ta dagen som den kommer är en gåva. Jag njuter av att vara ute och fixa med en det ena en det andra. Rensa lite i landen, klippa några buskar, såga några brädor och sedan sitta på farstubron och läsa en sida eller två.
Vi åkte hem till stan bara två dagar och jag kände mig instängd.
Det kommer att blir svårt att återvända till världen utanför, men än har jag några veckor kvar att njuta av frånvaron från måsten. Lite folkskygg blir jag nästan men det är helt ok. Tids nog får jag ta tag i det sociala just nu kan jag bara vara i sommaren. Vad kan man med begära?
