Vissa saker lär men sig och när man väl lärt sig så verkar kunskapen sitta kvar i kroppen. Cykla, simma och sticka är sånt som man lär sig en gång för alla. Så trots att jag inte stickat på väldigt länge var det bara att ta upp tråden och sätta igång. Först blev det ett par vantar och i söndags var jag färdig med tröjan. En riktigt varm och go Islandströja blev det.
Om kroppen är ett skal och jag som en eremitkräfta som tillfälligt vistas i skalet. Hur ska jag då hantera känslor som rör skalet. Om mina ben gör ont är det då inte mina känslor utan benens. Kan jag säga att jag mår fantastiskt även om kroppen inte gör det. Om jag inte är min kropp vad är jag då? Är jag inte både kropp och själ och är inte det ena beroende av det andra i någon sorts växelverkan. Jag ska se hela barnet men bara delar av mig själv. Vissa saker på den här kursen är lite svårare att ta till sig än andra.
*
Jag har hittat min oas i staden. Inte helt oväntat är det Det Kunglige Bibliotek. Där förenas både böcker och fotografi så det är kanske inte så konstigt att jag genast trivdes där. Idag besökte jag en fotoutställning ” A world I can believe in” med Joakim Eskildsens bilder. En spännande utställning på flera sätt. Där visades bilderna men också själva processen att göra en bok av dem. Sedan blev jag sittande på det trevliga fiket där de serverar både mat och kaffe till en rimlig penning. En bra avslutning på dagen.
Bokmässan är ett årligt återkommande evenemang. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag varit där men det är alltid lika trevligt och inspirerande. Roligast är när vi halkar in på saker som vi inte riktigt tänkt, samtal som överraskar och berikar. Som i år när vi hamnade på ett samtal om att översätta lyrik med Bob Hansson och hans kinesiska översättare. Fantastiskt att höra när de växelläste en av Bobs dikter, först på svenska sedan på kinesiska. Eller när vi lyssnade på när Roland Paulsen berättade om sin bok Vi bara lyder : en berättelse om Arbetsförmedlingen.
Vi hörde också Martin Schibbye berätta om Blank Spot Projekt, medborgarfinansierad utrikesjournalistik. Ja man lär sig alltid nya saker på bokmässan.
Dessutom var vi på bokrelease. Maria Ehrings bok A State of Grace – Human Rights and Human Obligations”; en vacker bok som påminner oss om våra mänskliga rättigheter, men som också tar upp att vi för varje rättighet också har en skyldighet. Och så besökte vi förstås vår favoritförläggare Elisabeth Grate.
Jag bara måste göra lite reklam på bloggen. Jag har en fantastiskt kreativ vän. För några år sedan slutade hon jobba hos oss och började göra dataprogram. Som det står på hennes hemsida Leka Lära Kunna ”Det ska vara roligt att lära sig nya saker. Leka Lära Kunna gör dataprogram som på ett kul sätt tränar olika färdigheter.” Leka Lära Kunna har också en Facebooksida.
Min vän Sollan har gjort flera dataspel för rörelsehindrade men också matteprogram där man kan träna på addition eller multiplikationstabellen (det sista är helt klart något för mig). Sen har hon också gjort några appar. I en av apparna lär man sig att använda de och dem på rätt sätt. Jag tror att det är många som skulle behöva den appen. Om du vet någon som kan vara hjälpt av den kan du ju tipsa lite fint. Så du som har lite svårt för de och dem eller du som jobbar med barn i lågstadieåldern eller själv har barn i den ålder. Kolla in Sollans program och appar.
Det är ju inte bara för att programmen är så bra utan också för att det är så coolt med en tjej i min ålder som animerar, programmerar och fantiserar. Det ska vara en arbetsterapeut till det. Och som illustration till detta snor jag helt fräckt en av Sollans bilder.
