Det är smått förvirrande att vara tillbaka i stan efter fyra veckor på landet. Bilar, människor och någon som kliver ovanför mitt huvud klocka sex på morgonen. För att ytterligare bättra på upplevelsen av trängsel tog vi idag en tur till IKEA. Det är helt fel sak att göra en regnig dag i semestertider i alla fall om man vill slippa känslan av att bli invaderad av människor. Vi klarade inte av trängseln i restaurangen så till lunch blev det två korvar var (de smakade faktiskt förvånansvärt gott). Lunch för två personer ca 60 kronor. Sedan åkte vi till ICA kvantum eftersom vi var så nära. Jag fixar inte de där jättebutikerna. Det är något rent fysiskt stötande med mängden av varor. Hyllmeter efter hyllmeter med bröd, konserverade tomater, ost och allt annat man både behöver och inte. Visst är det tillfredställande att hitta precis det man vill ha men den sammantagna upplevelsen är ett lätt illamående. Är det helt nödvändigt med så många olika sorters tandkräm eller schampo? Kommer på mig själv att längta efter konsums blåvita produkter men blir samtidigt glad över att de har osten Folke. Människan är en dubbel natur och så också jag. Jag kan leva utan Folke och tror mig kunna anpassa mig efter utbudet.
Vardag
Vanlig tisdag
Jag sätter på mig hörlurar när jag går av tunnelbanan på T-centralen. Det är många som har lurar på sig. Ingen verkar vara riktigt glad jag undrar så vad de egentligen lyssnar på. Själv sätter jag på en glad peppande låt som gör att jag ler. Ingen av de jag möter på min väg upp till Vasagatan gör det, ler alltså. Jag provocerar genom att medvetet söka de andras blickar och ge dem ett stålande morgonleende. Kanske kommer det att tala om det under dagen. Tala om den där udda människan som log klockan kvart över sju på T-centralen. Log så där utan synbar anledning, kan det vara riktigt klokt?
I mina öron hade jag I am med Fia.
Lite av varje
Vad glad jag blir att fler än jag har funderat på frågor om ensamhet, att det är fler än jag som behöver vara ensamma. Jag tror att det kan vara så som Znogge skrev i sin kommentar, att vi som i arbetet har många möten med andra behöver lite mer av ensamhet när vi inte jobbar. I alla fall känns det så för mig.
Idag hänger regnet tungt över Enskede, det är på sätt och vis lite skönt. Man kan kura inomhus med gott samvete och tar man på sig ordentliga regnkläder är det riktigt mysigt att gå ut i alla fall en stund.
Det har blåst rejält här de senaste dagarna. En del av den vackra blomningen har blåst all världens väg. Utanför där jag bor finns en allé med pilträd. Pilar har långa vackra hängen. När de landar på marken och träffar liten lurvig hund blir de till ett av alla de där vardagsirritationerna. Liten hund tycker om att rulla sig i gräset. Pilens hängen är finurligt utformade för att fastna på det mesta och på så sätt transporteras iväg och slå rot någon annanstans. Till exempel i vårt kök. De fastnar även på skosnören kan meddelas men är betydligt lättare att avlägsna från skosnörena än från hunden.
Å så en skylt fin skylt från gårdagens hundpromenad.