Jag for till torpet. I brådskan glömde jag väskan med böcker och kläder kvar hemma. På sätt och vis saknade jag den inte. Det var mer idén om att jag packat den och bemödat mig om att fundera på vad jag skulle ha med och sedan glömde den, som irriterade mig. Böcker finns i överflöd även på torpet och kläder finns där också om det skulle behövas. Det är mer det där med glömskan. Och när jag försökte få en bild av var väskan var så var det bara tomt. Ett tag fick jag för mig att jag glömt att packa in den i bilen, så att den skulle stå kvar på trottoaren, trots att jag visste att det inte kunde vara så fanns tanken kvar som ett kliande myggbett.
Jag var ensam, helt ensam på torpet hela helgen. Inte ens hunden fick följa med. På torptrappan skrev jag på ett blogginlägg som jag tyckte blev riktigt bra. Nu är jag hemma i stan och var pappret med blogginlägget tagit vägen har jag ingen aning om. Förhoppningsvis ligger det kvar i korgen med baddräkten och badtofflorna och kan användas vid ett senare tillfälle men visst känns det lite snopet.
Nu blev det lite lustigt så att jag läste detta just när vi sagt gonatt… Hur som, jag faller i beundran för hur cool du var med allt ditt glömda. Själv blir jag oerhört stressad varje gång jag ska iväg och skriver minst två,listor och bockar av, och ändå är jag stressad för att jag nog har glömt det allra viktigaste….
Jag tar oftast med mig alldeles för mycket. Men åker man till torpet så finns ju allt där och kameran fick jag ju med annars hade jag nog inte tagit det lika lugnt.
De toute beauté et quelle technique!
Thank you Michèle, you are to kind.
Du behöver nog mer avkoppling. Och ännu mer.
Fin Teveronika!
Så är det nog men tyvärr dröjer det. Jag har ju inget sommarlov längre eftersom jag bytte jobb i augusti förra året. Nu är det semestertjänst som gäller och visst känns det lite fjuttigt med ”bara” sex veckor när man är van vid tio minst om året. Men man kanske vänjer sig.
Jag hade tänkt mig en förgätmigej men hittade bara Teveronika. Kunde väl begripa att jag inte skulle kunna lura dig 🙂
Jag känner igen det där med att glömma ibland och kan också vara osäker på om jag låst en dörr eller stängt av kaffet m.m. Men det har jag ju.
Ibland gör det ju mindre om man glömmer saker men ibland är det ju klurigare.
Och glömska kan ju också ha med så mcyket att göra och ledigheten kanske nu kan göra dig gott.
Vet att jag glömmer när jag har en inre stress.
Stor kram!
Auberginen är uppäten, tre stycken och nya är på väg.
Det är så kul att ”min” aubergine lever och frodas hos dig.
Riktig ledighet dröjer tills slutet av juli men jag hoppas kunna att det blir ett annat tempo på jobbet efter midsommar. Lite skrämmande är det att inte ha koll men jag försöker ta det med jämnmod.
Kram
Visst känns det snopet när man glömmer så även om det inte gick någon nöd på dig. Jag hade nog inte kunnat släppa tanken på väskan utan hade fått köra och hämta den. Men visst, avståndet måste vara rimligt…
Kram
11 mil är i längsta laget och egentligen visste ja ju att den stod inne i hallen. Men visst ploppade tanken på att det kanske inte var så
upp med jämna mellanrum. Av detta lär jag mig att inte stressa. Och att det är välgörande med sommarlov. Näst på en mänsklig rättighet. Men jag får bita ihop och jobba några veckor till, det är den bistra sanningen.
Kram och njut av ditt välförtjänta sommarlov.