Naturen tuffar på, trots kylan dyker det upp vårtecken både här och där. Den är på gång på riktigt även om kylan gör att den där vårkänslan inte riktigt vill infinna sig. Förra helgen satt vi ute och åt middag. Den här helgen har vi eldat både i köksspis och i vår nyinstallerade insats i stora rummet och bara en morgon blev det frukost på trappan. En vädermässigt omväxlande helg med både sol, regn och hagel.
Grått och snöigt idag på torpet. Småfåglarna hittade till fågelmaten och maken fällde en död gran. Jag förberedde inför våren och flisade en hel del grenar som legat på en hög och väntat. När det nästan var dags att dra sig inomhus tittade en blek vintersol fram bakom träden.
I motljuset syntes tydligt barkborrens härjningar. Vi som hittills varit förskonade upptäcker att minst 6 av granarna är döda. Barren skimrar vackert orangeröda i motljuset. Nu blir det skogsarbete igen, jag som varit så less på det. Det goda är att vi kommer att ha ved för flera år framåt och man får bra motion av jobba i skogen. Jag funderar på om vi inte ska plantera lite hassel istället för gran, de blir inte höga och drabbas inte av de där borrarna. Vi fick trots allt en försmak av vår i luften, sol och kvittrande fåglar gjorde att det kändes en smula lättare. För oss är de bara några träd, värre för de som äger stora skogar.
Och så försöker jag ladda upp bilder men det fungerar inte alls. Det är så irriterande! Återanvänder en gammal bild istället.
Fast det är bara nästan sant. Tillbaka i stan men fortsatt ledig. Så de lata dagarna fortsätter. Nu ska jag, förutom pussel och litteratur, ägna mig åt planering av årets grönsaksland och lära mig min nya kamera.
Men framför allt ska jag lata mig och försöka att inte bli stressad av att dagarna går.
Så här såg vägen till torpet ut den 29 december.
Så här såg samma väg ut den tredje januari. Det blev ingen skidåkning den här gången men finns väl goda chanser framöver.
Härligt att vara här igen efter några veckors bortavaro. Allt är sig likt bara lite kallare. Trots kylan lyckades jag få upp de sista morötterna ur jorden. De är nu ugnsrostade och smakar förträffligt. Har också skördat svartkål och purjolök. Svartkålen blev en mumsig vegansk pastasås till äldsta dottern som kommer hit ikväll.
Jag har tidigare berättat om blifoto som jag är med i och där jag tar en bild om dagen och laddar upp. Vissa dagar har teman så som fredagar som är flower Friday. Inte många blommor att fota nu, frosten har tagit de sista. Förra gången vi var här för två veckor sedan fanns fortfarande luktärtor men nu är alla borta. Men jag hittade några fina frostnupna tistlar som fick duga.
Nu myser vi i stugvärmen och ser fram emot en skön kväll med brasa och På spåret. Inte för att jag brukar kunna så mycket men det är ändå trevligt att titta.
Att vara ledig är att göra något annat. Det är precis det vi pysslat med under mina fem lediga veckor. Även om mannen gjort det mesta har jag servat och varit behjälplig med det jag kunnat.
Så efter den här sommaren kan vi bocka av en hel del på vår ”att göra lista” för torpet. Vi har:
-Målat vindskivor på Härbret och Nybygget
-Kittat och målat 7 fönster
-Fixat inredning i trädgårdsboden
-Fixat det som vi nu kallar skafferitvätten så där finns skåp och bänk.
-Bytt golvet på altanen
-Oljat bryggan
-Renoverat taket till grillen
-Och sist men inte klart har vi rivit ut allt det ruttna trät i stora huset och håller på att ersätta med friska timmerstockar. Det blir en lite enklare knut än på övriga ställen men nu utan röta.
Nu har jag de sista dagarna i frihet men nästa vecka är det dags igen att grensla cykeln. Det känns som om det hade varit skönt med några fler veckor ledigt men nu är det som det är.
Nu har jag njutit av hösten några dagar på torpet. Tog ledigt och for iväg redan onsdagkväll. Riktig höst har det varit. Vi har haft sol, dimma och blötfuktigt väder, omväxlande kan man säga.
Äntligen fick vi eldat de tre stora högarna med allt ris. Så nu har vi utsikt över sjön igen. Jag har planterat vitlök och gjort iordning trädgårdslanden iför nästa odlingssäsong. Tre nya fågelholkar är uppsatta och de två gamla är städade. Stillsamt och tyst har det varit förutom i fredags när vi fick besök av min syster med man och en av sönerna. Svågern sågade brädor av körsbärsträdet vi lät fälla tidigare i år det förde en del oväsen. Skönt att han kunde ta rätt på det som annars hade bara hade blivit ved. Det har varit en långsam men nyttig ledighet. Man kan säga att det börjar bli ordning på torpet.
Boken Yes är utläst. Den stämmer till eftertanke, där fanns mycket att fundera över. Det är väl hög tid att jag börjar tänka på hur jag vill leva mitt liv, vad jag vill ägna mina återstående dagar till. Jag vet att jag är lyckligt lottad som har utrymme att fundera över det. Det märkliga är att trots att jag verkligen har en paus blir det inte mycket tänkt. Dagarna följer någon sorts lunk och det borde finnas hur mycket utrymme som helst att tänka de där djupa tankarna, att fundera och filosofera. Men det blir morgon och vips är det kväll. Kanske att en del av energin går åt att fundera på annat, sådant som jag egentligen inte kan göra så mycket åt.
Uppkopplingen här på torpet är inte den snabbaste så därför blir det inte många inlägg. Det finns roligare saker att ägna sin ledighet åt än att sitta och stirra på skärmen som långsamt, långsamt kopplar upp.
Men lite blir gjort även om det går långsamt. Nya gardiner i härbret. En sommarkofta färdig-stickad och en ny på gång. Lite blåbär är plockade. Röjer i backen ner till sjön. I år för vi krig mot kaprifolen som ligger som ett täcke på marken och långsamt sprider sig över ett allt större område.
Vattnar, skördar och fotograferar. Och det är väl det som är semester.
Så sitter jag här mitt i sommaren. Jag kom i förrgår nästan mitt i natten. Det var en sådan magisk sommarkväll. Varmt stilla och tyst. Det enda ljud som hördes var myggornas surrande. Efter att ha satt på vattnet och packat upp satte jag mig på trappan med ett glas vin och lyssnade på stillheten.
Jag tycker om när vi är fler på torpet men det är också härligt att någon gång få vara alldeles själv. Speciellt trevligt när jag vet att jag kommer att få sällskap inom kort. Då kan jag verkligen njuta i min ensamhet.
Nu är vi två här på torpet och stillheten har bytts mot ett betydligt högre surr än myggornas. Det är mannen som kör med röjsågen i backen. Det låter illa och eftersom han klokt nog har hörselskydd hör han inte när jag gastar att han inte får gå löst på den del av tomten där jag har satt sommarblommor. Nåja det är en värdslig sak, blommorna kommer förhoppningsvis upp nästa år.
Så låter vi dagen gå, badar lite, läser lite, stickar lite och lyssnar på Sommar i P1. Och det är precis så som jag tänker att sommaren ska vara.
