Trots att den inte går att ta på lägger sig morgonens dimma som en våt filt över kläderna. De små dropparna känns och glasögonen immar igen vid varje rödljus. Märklig känsla att sedan efter bara någon timme titta ut genom fönstret på jobbet och konstatera att det är en sagolikt vacker höstdag med strålande sol. Det är som en påminnelse om att inget tillstånd varar för evigt.
Hej, jag var ovanligt tidigt vaken imorse o åkte till stan. Dimman låg tät hela timmen det tog att ta sig till Ludvika. Sen lättade den men solen den behöll du där i Stockholm, lite egoistiskt kan jag tycka…
Kram från pörtet
Ledsen Paula, nästa gång ska jag skicka den till dig på en gång.
Kram