Det är fantastiskt att må bra.  Jag tror inte alltid vi värdesätter det så mycket som vi borde.  Nu när jag kravlat mig upp ur förkylningens grepp och återvänt till yttervärlden är det en helt fantastisk känsla. Att vara med, att orka och att komma ut och se hösten live och inte bara inifrån.  Men det finns lite kondition och smidighet att återerövra. Idag var jag på första yogapasset på över en månad. Vilken kick. Trots att jag var helt slut efteråt liksom svävade jag därifrån. Märkligt det här med motion och endorfin. Nästan så att jag kan förstå de där extremsportarna. Men var lugn det finns inte på min karta. Två till tre yogapass i veckan och möjligen någon,  högst 10 min, långsam joggingtur, det är vad jag tror att jag kan hantera. För jag har ju trots allt köpt ett par joggingskor. Men jag har också upptäkt att det fungerar att gå i dem också. Så kanske jag nöjer mig med yogan. Men en sak är säker, imorgon finns här en som kommer att ha träningsvärk.