De senaste dagarna har det blivit dåligt med strövtåg.  Jag ligger till sängs och betraktar det vackra höstvädret inifrån. En ovan sysselsättning som kan vara nyttig på flera sätt.  Om jag hade varit lite mer inkännande och lyssnat på kroppen hade det kanske gått över lite fortare, eller så inte. Det är så mycket man inte vet.  Att vara overksam tror jag är bra för mig som nästan alltid rusar fram i tillvaron. Jag tänker att jag ska stanna upp men när jag gör det somnar jag oftast. Jag skulle kunna lyssna på det också och inse att jag kanske borde sakta ner lite. Men det skulle betyda omprioritering och det är så fasansfullt svårt för jag gör ju bara roliga saker, saker som jag vill hålla på med.
Ni ligger jag i alla fall här och gör nästan ingenting  utflykterna är begränsade till köket och tvsoffan.  Njuter på distans av solen och tackar min lyckliga stjärna att jag har gott om bra böcker att läsa, när jag orkar med det. Mest sover jag eller dåsar. Funderar och filosoferar och har nästan lyckats släppa taget.