Det har en längre tid talas om att vi ska leva i nuet. Men vad är egentligen nu?  Det är inte bara jag som ställt den frågan. Redan på 300-talet undrade Kyrkofader Augustinus samma sak får jag lära mig i Pontus Waslings bok Minnet fram och tillbaka.
För att förstå tid försökte Augustinus ta reda på hur långt nuet är.  Han kom fram till att nuet egentligen inte finns alls,  det är bara en övergång, och så kort att den endast är som en gränslinje mellan dåtid och framtid.  Enligt Augustinus existerar varken det förflutna eller framtiden , de finns bara som minnen eller som förväntningar. Så livet består av en massa minnen förutom det ögonblick som passerar så snabbt att man knappt hinner fånga det. Det är en fascinerande tanke som jag vrider och vänder på. Jag återkommer helt säkert i frågan, men först ska jag läsa klart boken.