Vem är jag?

Vem är jag?

Vem är jag? Den frågan fick vi på fredagens yogapass, att reflektera över på mattan. Vem är jag under alla de där yttre attributen så som arbetsterapeut, mamma, maka osv. Vad händer om jag skalar bort alla lager och står där naken, vem är jag då?  När man åker på tyst retreat hamnar man ganska snabbt i den frågeställningen. Om man är helt ensam med sig själv, utan en massa distraktioner, är det nästan ofrånkomligt att man börjar fundera över det. Att  tvingas umgås med sig själv i flera dagar och inte ha något att gömma sig bakom gör att man tvingas möta sig själv och då väcks tankarna. Jag har skrivit om det tidigare, att det är svårt, att det inte alltid är alldeles angenämt, att man kan få syn på sånt som man kanske inte direkt gillar.  För så är det, eller så kan det vara, att det ploppar fram saker som man glömt och som man helst inte vill minnas. Man kan bli påmind om olika varianter av sig själv. En del som man lämnat omedvetet och andra man sprungit ifrån. Hur som helst öppnar det för frågor både om det egna jaget men också till det större som: Vad är egentligen en människa.

På kursen jag var på i veckan berättade kursledaren om hur clownerna på Astrid Lindgrens Barnsjukhus ser det som, och är helt övertygade att varje möte de har med ett barn gör skillnad, om det så bara är att sticka in den röda näsan och ge barnet lite medicin. Vi borde också tänka så menar hon, när vi träffar barnen eller föräldrarna, att mötet gör skillnad.

Jag funderar vidare, vem är jag och hur gör jag så att mina möten, privat eller proffesionellt, ska göra skillnad, både för mig och för dem jag möter.  Sker det med automatik eller hur ska jag göra för att få det att hända. För visst vill vi göra skillnad i bemärkelsen betyda något. Visst vill vi att den vi möter inte ska gå likgiltig ifrån mötet. Visst vill vi att den vi möter ska känna sig sedd och bekräftad och gå från mötet med en positiv känsla. Precis så som vi vill bli sedda och bekräftade. Så egentligen är det kanske inte svårare än att göra just det som vi vill att andra ska göra mot oss.

Strån