Vem är jag? Den frågan fick vi på fredagens yogapass, att reflektera över på mattan. Vem är jag under alla de där yttre attributen så som arbetsterapeut, mamma, maka osv. Vad händer om jag skalar bort alla lager och står där naken, vem är jag då? När man åker på tyst retreat hamnar man ganska snabbt i den frågeställningen. Om man är helt ensam med sig själv, utan en massa distraktioner, är det nästan ofrånkomligt att man börjar fundera över det. Att tvingas umgås med sig själv i flera dagar och inte ha något att gömma sig bakom gör att man tvingas möta sig själv och då väcks tankarna. Jag har skrivit om det tidigare, att det är svårt, att det inte alltid är alldeles angenämt, att man kan få syn på sånt som man kanske inte direkt gillar. För så är det, eller så kan det vara, att det ploppar fram saker som man glömt och som man helst inte vill minnas. Man kan bli påmind om olika varianter av sig själv. En del som man lämnat omedvetet och andra man sprungit ifrån. Hur som helst öppnar det för frågor både om det egna jaget men också till det större som: Vad är egentligen en människa.
På kursen jag var på i veckan berättade kursledaren om hur clownerna på Astrid Lindgrens Barnsjukhus ser det som, och är helt övertygade att varje möte de har med ett barn gör skillnad, om det så bara är att sticka in den röda näsan och ge barnet lite medicin. Vi borde också tänka så menar hon, när vi träffar barnen eller föräldrarna, att mötet gör skillnad.
Jag funderar vidare, vem är jag och hur gör jag så att mina möten, privat eller proffesionellt, ska göra skillnad, både för mig och för dem jag möter. Sker det med automatik eller hur ska jag göra för att få det att hända. För visst vill vi göra skillnad i bemärkelsen betyda något. Visst vill vi att den vi möter inte ska gå likgiltig ifrån mötet. Visst vill vi att den vi möter ska känna sig sedd och bekräftad och gå från mötet med en positiv känsla. Precis så som vi vill bli sedda och bekräftade. Så egentligen är det kanske inte svårare än att göra just det som vi vill att andra ska göra mot oss.
Hua… fundera på vad de jag möter känner/tänker efter mötet med mig? Den delen fastnade jag mest för i ditt inlägg, för så har jag nog inte funderat djupare någon gång. Inte på det sättet det slog mig nu. Oftast hoppas och tror jag att jag kan lämna något positivt spår efter mig, andra gånger är det tyvärr tvärtom, misstänker jag.
Ska försöka ta till mig detta och tänka på det i möten med andra människor – åtminstone den här veckan! Sedan kanske jag behöver en påminnelse,… för det är lätt att slinka in på den gamla vanliga stigen.
Tack för ett bra inlägg!
Jag tyckte det var spännande att fundera lite mer kring det. Speciellt som mina arbetsdagar är fulla av möten.
Kul att du också tyckte att det var intressant att fundera på.
Det borde vara enkelt, ”allt vad ni vill att andra…” men är så svårt.
Jag tror att det här med att få någon annan att känna sig bekräftad nog har att göra med om vi själva fått bekräftelse.
Mycket intressanta och viktiga tankar!
Ja nog är det i alla fall mycket lättare om man själv känner så. Om man är trygg och känner sig bekväm med sig själv är det nog också lättare. Den här veckan funderar jag lite extra efter mina möten med olika människor om jag gjorde någon skillnad.
Intressanta tankar .
Jag känner igen dem och har tänkt dem många gånger.
Vem är jag? Svaren jag ger mig kan variera och det beroende lite på var jag är och hur jag mår
Det är lätt att tappa bort sig själv.
Vem vill jag vara? Är jag den personen? Hur påverkas andra av mig och hur påverkas jag av dem.
Möten människor emellan är spännande och vissa möten gör verkligen skillnad.
Stor kram!
Ja visst är det spännande att lite då och då vända och vrida på den funderingen. Inget är statiskt och vissa möten kan förändra oss likson vi kan göra skillnad för någon annan.
Kram
Intressanta frågor som verkligen tål att tänkas på. Verkligen bör tänkas på. Vad ger jag vidare genom mina möten och vem är jag bakom alla roller. Möten mellan människor kan verkligen göra skillnad, till och med vid vissa tillfällen när man möter någon som innan var helt okänd. Kram
Ja, jag tyckte att det var en spännande tanke att fundera vidare på. Jag har många möten i mitt arbetsliv och att ge dem en extra tanke känns inta helt fel. Kram
Ja, vem är man egentligen? Den frågan är ganska så komplicerad och inte helt lätt att svara på. Kanske tror vi att vi uppfattas på ett sätt medan den vi möter känner något helt annat. Hur som helst så är det väldigt viktigt för vårt välbefinnande att vi är den person som vi vill vara. Kan kanske tyckas enkelt men det är lätt att tappa bort sig själv…
Kram
Ja det är lätt att tappa bort sig och det är lätt att tro att den man möter ser det som man vill att de ska se. Men vi bär alla på våra ryggsäckar av historia som bidrar till tolkningen. Och kanske är jag inte alls så som jag vill vara eller så som jag uppfattas. Det är svårt det här.
Kram
Den gyllene regel…”att behandla andra som man vill bli behandlad själv” är verkligen något jag har haft som en ledstjärna i relationer med andra människor. Sen att man inte alltid har lyckats med detta är en annan femma.
Tänkvärt inlägg det här! Skadar aldrig att rannsaka sig själv lite!
Ha nu en riktigt Glad Påsk!
Kram
Nej det är aldrig fel.
Glad påsk!
Kram