vår

Obekväm

Jag bestämde mig för att inte vara bekväm utan att utmana latmasken och bar upp cykeln från källaren. Resultat så långt, två dagars cykling till och från arbetet. Första dagen gick det ganska bra. Blev omcyklad av de flesta men det kändes ändå helt ok både i kropp och själ. Andra dagen (idag) var tung och mödosam. Stumma ben och dåligt flås men cyklade i alla fall om en kvinna på hemvägen vilket stärkte mitt självförtroende. Imorgon blir en vilodag eftersom jag inte ska in till jobbet. På fredag blir det nog inte heller något cyklande av. Jag tror att det är viktigt att inte vara för hård mot latmasken utan ta det lite försiktigt så att det inte blir bakslag. Fortsättning följer och under tiden sjunger fåglarna och blommorna slår ut i rabatten. Livet är inte så illa.

Sädesärlorna har anlänt ett säkert vårtecken.

Tåg

För ett tag sedan skrev jag om att jag egentligen inte tycker om att resa dvs jag gillar inte själva förflyttningen. Jag tror att jag måste revidera det en aning. Nu i veckan har jag rest fram och tillbaka till Göteborg med tåg.  Att åka tåg är en trivsam sysselsättning där både kropp och själ hinner med.  Jag kommer på mig själv med att uppskatta själva resan nästan lika mycket som att komma fram. Det är skönt att slå sig ner på sin plats, att boa in sig och sedan bara låta sig transporteras. Att SJ lyckades med konststycket att transportera mig i stort sett i tid både på dit och hemresa gjorde inte det hela sämre.

När det nu är så smidigt tänker jag att jag ska åka tåg lite oftare. Det finns så många trevliga ställen att besöka jag måste bara se till att komma ihåg det.

Göteborg (1 av 1)

 

 

 

 

 

 

 

Att upptäcka det som redan finns

Den tiden är förbi då det fanns vita fläckar på kartan och man kunde ge sig iväg och upptäcka världen. Men världen finns ju även i det lilla och man kan faktiskt upptäcka redan upptäckta saker. De kan ju vara helt nya för mig och därför ha något av det där oförstörda skimret över sig.
Att allting redan finns blev jag varse när jag läste Christinas blogg  och där fick veta att det jag trodde var klotter, sådant jag gör när jag sitter och lyssnar på våra enhetsmöten tex eller pratar i telefonen, det har ett namn. Det heter Zentangle och kan fulländas intill perfektion. Zen står, som jag förstår det, för den meditativa delen i aktiviteten. Tangle betyder härva eller oreda på engelska och för den som vill veta mer finns det en hemsida Zentangle.
Annars har det varit en dag med fler vårtecken, tussilagon gör sin entré och det blir ljusare för var dag. Imorgon är det redan måndag.

tussilago (1 av 1)

 

Tulpanfrossa

Längtan till våren gör att jag frossar i tulpaner. Den stora variationen av form och färg och det krispiga fraset av stjälkarna när man ska sätta ner dem i vasen gör dem oemotståndliga.

Många av de tulpaner som säljs i Mellansverige produceras på Gustafslunds Handelsträdgård. Det var min farmors syster Amelie och hennes man Henry som startade det hela någon gång på 30-talet. När jag var barn var vi ofta på där på somrarna. Där träffades släkten, det var min farmor Eva, hennes systrar med män och så en hel massa kusiner till min pappa.  Vi barn fick leka kurragömma i växthusen och det var ok att smaka på tomater och gurkor. Jag minns att jag föråt mig på gurka där en sommar för länge sedan. När min familj flyttade till ett hus mina föräldrar byggt åkte vi till Gustafslund och fyllde bilens bagagelucka med tulpanlökar som vi sedan grävde ner på framsidan av huset. Ja jag grävde nog inte alls om jag ska vara helt ärlig men desto med njöt jag av den blomsterprakt som vart resultatet av grävandet. Så varje gång jag köper tulpaner tänker jag att det faktiskt är mina släktingar som ser till att de hamnar på mitt köksbord. För Gustafslund drivs idag av fjärde generationen tulpanodlare. Och även om vi inte alls har någon kontakt så är vi ju faktiskt släkt.