Det är något som inte känns riktigt bra när termometern visar på dryga sju plusgrader årets näst sista dag. Jag som längtat efter snörusk och vinterstämning. Men något gott för det med sig,  att vi slipper skotta samt att soptunnorna töms som de ska och det är väl inte det sämsta. Alla mina goda föresatser som att läsa mycket, att förkovra mig i bildhanteringens ädla konst samt att försöka ge mitt fotograferande en lite tydligare riktning har helt kommit på skam. Lika ofokuserad som alltid hoppar jag från det ena till det andra och tänker på en massa bra saker jag ska göra utan att det blir något av det. Vi (jag) tog oss i kragen i går och begav oss utanför husets fyra väggar ja ända in till den centrala staden. Där besökte vi Kulturhuset och såg Patti Smiths fotoutställning Eighteen Stations.  Jag tror att jag hade haft mer behållning av den om jag läst bokenM Train först. Bilderna i sig talar endast i sitt sammanhang och är som en meditation över tidens flykt. Kanske inget man tycker om eller inte, utan mer något man kan gå och fundera kring. Sedan åkte vi högst upp och efter att ha fått oss lite till livs slank vi in på The free photographer´s department. Här var det många fotografier av många fotografer. Vem som helst fick anmäla sig och först till kvarn fick ställa ut. Det var som du kan ana en mycket blandad kompott men med flera guldkorn. 
Efter det förflyttade vi oss nedåt i byggnaden för att avsluta vår kulturella dag med ett besök på Nationalmuesums utställning Förkroppsligat, pågående konsthantverk i gränslandet. Kanske var vi lite trötta vid det laget eller också är vi inte riktigt så kulturella /akademiska som vi önskar. Jag kan inte säga att vi förstod riktigt det vi såg. Men nu har vi i alla fall sett det. 

Idag blev det en något långsammare dag här hemma en med en lång hundpromenad som gick över både stock och sten. 

Imorgon är en ny dag.