Det är en underskattad företeelse, mellanrummet. Men det är i mellanrummet det händer, i det vakuum som uppstår när man lämnat det ena och är på väg till det andra. När tanken stillnar och man inte vet vart man egentligen är på väg men att man är det. Mellanrummet är allt annat än tomrum. Mellanrummet är fyllt av kreativitet och obanad mark. Mellanrummet lämnar alla möjligheter öppna och gör livet möjligt och drömmar verkliga. Det är den plats i tillvaron som jag kan längta till och som kan uppenbara sig var och när som helst. Att ställa in sig på mellanrum är att omfamna livet. Det är att öppna sig för det oväntade, för överraskningen som kan göra att du måste ompröva allt. Att välkomna mellanrummet är att våga leva.
blogginlägg
Lång dag
Var på jobbet från halv åtta till kvart över sju. Det blir dåligt med skrivandet men en bild om dagen hinner jag i alla fall få till. Här kommer dagens och gårdagens bilder.
Tiiny Tuesday bilden. Lådan som är hopfogad av många små bitar är ett Backgammonspel från Tunisien. jag har aldrig lärt mig det spelet och lådan innehåller gamla diabilder från svärmor.
Idag blev det en blombild. Blommorna har jag knipsat av i rabatten utanför porten. Tur att inte alla gör så för då skulle det inte bli några blommor kvar. Skämdes lite men det gick snabbt över.
Uppför
När jag går till jobbet så är det både uppför och nerför precis som i livet. Sista biten är en svag, svag uppförsbacke. Det lutar så lite att det knappast märks. Ibland kan det kännas så, att allt är helt ok men att det trots det är lite, lite motigt. Lite, lite uppförsbacke på något sätt. Ofta kan man inte sätta fingret på vad det beror på. Det tar liksom bara emot. Men kanske är det så att vi kan behöva de där uppförsbackarna. Man får lite bättre flås och uthålligheten ökar. Och var skulle vi hamna om det bara var nedför hela tiden.
Måndag
Tamagotchi
1997 blev Tamagotchi årets julklapp. Du kommer väl ihåg de där elektronika gosedjuren som man skulle mata, uppfostra och leka med. Skötte man dem inte så dog de. Under en period var det ett fasligt pysslande med dem innan de efter ett tag helt föll i glömska och blev liggande bortglömda i någon låda.
På tunnelbanan på väg hem ser jag hur nästan alla sitter och fixar med någon for av apparat (oftast mobilen). Och jag tänker att telefoner, Ipad och andra elektroniska saker vi omger oss med idag inte är så olika den där Tamagotchin. Telefoner måste också pysslas om och fixas med. Om man ignorerar dem dör de. Men precis som med Tamagotchin kan man väcka liv i dem när de dör. Kanske är det precis likadant med sociala medier. Dem måste man också gulla med, mata och underhålla. Man måste vara där för att hålla liv i dem. Du ser, det har inte hänt så förtvivlat mycket på de här 20 åren. Displayen är lite flashigare och batteritiden något längre men annars är det mesta sig likt.
Iaktagelse på tunnelbnan
Man kan använda sin morgontidning på många olika sätt. En del läser i dem och andra sitter på dem. Man kanske kan suga i sig innehållet med rumpan, vad vet jag. Eller så var det bara för att inte få andras bacillusker på sina fina byxor som hon la tidningen på sätet och sedan satte sig på den. Jag frågade aldrig och inte heller tog jag någon bild. Men jag tog en bild ut genom fönstret på jobbet idag. Solen sken, om det inte vore så kallt kunde man tro att våren är på väg.
Nya Zeeland
Nya Zeeland är målet för vår resa. Det kommer att vara både kallt och varmt, soligt och regnigt, så det är inte alldeles lätt att packa rätt. Men eftersom vi kommer att åka bil så är vi inte så begränsade till att packa lätt vilket är tur eftersom det verkligen inte är min starka sida. Sedan november har jag varit helt upptagen med att ta reda på så mycket som möjligt om vårt resmål . För när man nu åker till andra sidan jorden (för det är verkligen så) känns det snopet att missa precis det som man verkligen ville se. Nu känns det som om vi börjar få kläm på det hela och det verkar vara en alldeles utmärkt mix av olika saker vi fått ihop och dessutom ganska mycket möjlighet för att ändra sig och göra annorlunda. Vi bokade resan och bil först och har sedan fyllt på med lite boende efter vägen. Det är högsäsong nu så på de riktigt turistiga ställena var det inte alldeles enkelt att hitta boende till rimligt pris om man inte vill bo i sovsal på vandrarhem förstås. Inget fel i det men vi känner att vi vill ha ett snäpp bekvämare om det är möjligt.
Jag har velat åka till Nya Zeeland så länge jag kan minnas och om drygt en vecka ger vi oss iväg. Än känns det faktiskt lite overkligt. Så för att hålla sig till det jag vet och begriper blir det ett nytt tulpanfotografi. Glad söndagkväll alla vackra människor.
Prylar
Ibland undrar jag om alla de där männen som pratar så mycket om tekniken. De som diskuterar med försäljare om distorsion och hyperfokalavstånd de som kollar in och läser allt om alla de nya prylarna. Ibland undrar jag om de också fotograferar. Om det blir några bilder eller om de helt enkelt är alldeles nöjda med att få grotta ner sig i detaljerna när det gäller utrustningen.
Jag var och köpte ett nytt objektiv igår. I affären var säljarna upptagna av att diskutera saker som jag inte ens försökte att förstå med män som verkade väldigt insatta. Det var mycket prat om prylar och lite prat om bilder så mycket kunde jag klura ut. Att stå där och lyssna inte helt osynlig men inte långt ifrån gav mig samma känsla som jag får när jag är på en brädgård. Att jag inte kan koden. Fördelen nu var att jag var ensam, jag hade ingen man med mig. De gånger jag haft maken med vänder sig säljaren undantagslöst till honom. Nu begrep de faktiskt att det var jag som skulle handla och jag fick bra hjälp när det väl blev min tur. Så nu är jag med objektiv och med en bra kamera och ett nytt objektiv så måste det väl bli väldigt bra bilder eller?