Musik

Vanlig tisdag

Publicerad av kersko

Jag sätter på mig hörlurar när jag går av tunnelbanan på T-centralen. Det är många som har lurar på sig. Ingen verkar vara riktigt glad jag undrar så vad de egentligen lyssnar på. Själv sätter jag på en glad peppande låt som gör att jag ler. Ingen av de jag möter på min väg upp till Vasagatan gör det, ler alltså.  Jag provocerar genom att medvetet söka de andras blickar och ge dem ett stålande morgonleende. Kanske kommer det att tala om det under dagen. Tala om den där udda människan som log klockan kvart över sju på T-centralen. Log så där utan synbar anledning, kan det vara riktigt klokt?
I mina öron hade jag I am med Fia.

Solen sken idag, det gör i alla fall mig glad.

Min helg

Publicerad av kersko

I musikens tecken har den här intensiva helgen gått. Det har varit en helg med mycket koncentration men också avspänning och glada skratt. De är svåra men roliga våra nya låtar. Vi vet att det till slut kommer att fungera även om det just nu känns mest förvirrande. 

 

Underhållning

Publicerad av kersko

I orostider och när kölden blåser kallt runt knuten är det bra att mata folket med kakor. Det kan göra att de håller sig lugna ett tag och slår sig till ro och njuter. Idag har vi fått lite kakor i form av lunch och underhållning. Vi höll oss hyfsat lugna under den tid det begav sig. I alla fall alla vi vuxna, men där var en liten en som hade mycket spring i benen. Hon fastnade på bild men på ett något oklart sätt som jag tyckte var rätt charmigt.  Jonas Franksson, som bland annat var med och gjorde Cp-magasinets, bjöd på underhållande och tänkvärda ord från sin uppväxt och vardag som rörelsehindrad samt ett smakprov från nämnda magasin. Är du nyfiken kan du du se det i SVT öppna arkiv . Sedan spelade Lise& Gertrud och då var det bara att kapitulera och njuta av de där ”kakorna” i fulla drag. 

 

268-tiny

 

Blå timmen

Publicerad av kersko

Blå timman

Det var så vackert nu i eftermiddags i skymningens blå timme när ljuset långsamt försvann på himlen. I mitt huvud dök en versstrof upp: Det är vackrast när det skymmer. Den kommer från en dikt med samma namn skriven av Pär Lagerkvist. Dikten är tonsatt mer än en gång och har sjungits av bla Ulla Billquist men också av Bo Sundström och Frida Öhrn på skivan Den lyckliges väg. Då låter det såhär:

 

När det väl blivit mörkt kan man ändå fånga ljus med kameran om man har tillräckligt lång slutartid så att det lilla ljus som finns kan leta sig in genom bländaren. Jag ställde kameran på en kant bredvid Nynäsvägen och tryckte av.  Då kan det bli så här. Gatlyktorna blev som stjärnor och ljuset från de förbipasserande bilarna blir som färgade streck. Rätt effektfullt eller hur.

Nynäsvägen