Dikt

Helg

Tillsammans var ledordet för min lördag. Jag har varit på Fotografiska med en vän. Det var givande att se  Nick Brants berörande utställning tillsammans.  Om du har möjlighet att se den, gör det!
Du kan också lyssna på Nick Brandt på  F Talk med Nick Brandt. Det här samtalet gjorde han i samband med öppningen av utställningen, här får man höra historierna bakom flera av bilderna.
Att se på fotografier tillsammans med någon som liksom jag har ett intresse för bild var väldigt givande.  Det är också så fantastiskt med vänner. Man kanske inte ses så ofta men man plockar upp tråden och fortsätter nysta från där man var. Tack Nilla för en härlig dag tillsammans.

Sen har jag fotograferat fler duvor. Det verkar vara mitt nya tema. Duvbilderna hittar du bland mina Blipfoton.
Tomaterna som bildat en skog i fönstret här hemma är nu omplanterad i större krukor och placerade utomhus. Täckta med fiberduk hoppas jag att de överlever det kärvare klimatet.
Ja det är ungefär så mycket som ryms en lördag. Imorgon är en ny dag och innan den kommer lyssnar jag på Bo Sundström och Frida Öhrn. Det är vackrast när det skymmer….. av Pär Lagerkvist

Utsikt


 

Blå timmen

Blå timman

Det var så vackert nu i eftermiddags i skymningens blå timme när ljuset långsamt försvann på himlen. I mitt huvud dök en versstrof upp: Det är vackrast när det skymmer. Den kommer från en dikt med samma namn skriven av Pär Lagerkvist. Dikten är tonsatt mer än en gång och har sjungits av bla Ulla Billquist men också av Bo Sundström och Frida Öhrn på skivan Den lyckliges väg. Då låter det såhär:

 

När det väl blivit mörkt kan man ändå fånga ljus med kameran om man har tillräckligt lång slutartid så att det lilla ljus som finns kan leta sig in genom bländaren. Jag ställde kameran på en kant bredvid Nynäsvägen och tryckte av.  Då kan det bli så här. Gatlyktorna blev som stjärnor och ljuset från de förbipasserande bilarna blir som färgade streck. Rätt effektfullt eller hur.

Nynäsvägen

Förändrad

Läser Tranströmer Den stora gåtan. Den räcker precis mellan Skanstull och Odenplan.  Funderar på vissa av dikterna, några fastnar några förstår jag inte alls. Jag skulle behöva en bruksanvisning eller någon klok person att bolla med, men jag känner ingen som läser lyrik.
Är hos min frisör, hon som klippt mig i hela mitt vuxna liv, hon som jag litar helt och full på. Kommer ut förändrad. Känns som om jag håller på att bli någon annan eller är det kanske den jag egentligen är.
Tar så småningom tunnelbanan hem. Omläsning, Tranströmer räcker precis mellan Medborgarplatsen och Sandsborg. Det är fredag, jag är ledig och känner mig lycklig. Nyklippt och med Tranströmer i minnet. Vad mer kan man önska en fredag eftermiddag.

 

Marvikarna