Det är min sista kväll i Köpenhamn. Jag sitter i mitt rum och lyssna på Bo Kaspers sista skiva.  ”Den som alltid längta till något annat kommer aldrig hitta hem”  sjunger Bosse i låten Sommar. Och kanske är det just det som den här resan har gått ut på, det som varit själva poängen för mig.  Att inte söka utanför mig själv för allt jag behöver har jag redan,  jag bär det med mig hela tiden. Det är så självklart men ändå så svårt. Det är underligt att det ska vara så knepigt att ge sig själv det som man så självklart ger till andra.  Så i kväll öser jag över mig både tillit och tålamod och allra sist en stor skopa kärlek.  Känns lite skakigt så här i början men jag kommer att lära mig, helt säkert.